66. Idag, lite dötidsprat om spelningar:)

Med Shu på Starbucks och häver i mig en Grande Matcha Latte and Frappuccino. Ooooo, vad gott det var:)'

Idag (eller igår för mig men idag för er) så for jag och Shu till Kichijoji för att gå på Crescendo Live House - en lokal där de typ varje dag har framförande av Japans nya musiker/band:)
Jag kollade upp repertoaren och frågade om Shu ville hänga på, och hon sa glatt ja,
men det jag inte hade funderat över var att kolla upp VAD för sorts musik banden skulle spela, haha.
Det slutade med death metal eftersom kvällens tema var "Heavy Groove".
Stackars Shu visst inte vad hon hade att vänta sig - trots att hon säger att hon gillar hårdrock,
musiken var hög (även mina öron som är rätt så  härdade höll på att sprängas), growl (skri) som får en att tro att de är besatta, tunga solon som till slut kan låta som tinitus och hår som fladdrar runt på scen.
Men vi lyssnade på 4 band och begav oss sedan hemåt med huvudvärk och med en Matcha Latte and Frappuccino i magen:)

Jag upptäckte faktiskt ett band som jag tror att jag kommer att kolla in lite mer. De var av skrika-banka genren, med growl och tunga gitarrsolon,
men ändå hade de en melodi som liksom fick en att vilja vara med och dansa.

noTokyo var min favorit,
jag missade tyvärr Doormat och 43rd exit.
Jag vet, hur kunde jag missa Heavy Groove? Har ingen bra bortförklaring:)

Publiken däremot var ju ingen höjdare,
när man varit på folkis där folk faktiskt vet hur man hejjar på folk och liksom ger stöd till uppträdaren genom att klappa händer, dansa, wooa och digga,
så blir man liksom så besviken på när folk inte ens kan digga med lillfingret ens. Alla stod som Zombies!
Jag är van vid att wooa, klappa händer och OFTAST digga, och när ett gitarrsolo hade spelats så ville jag även där klappa händerna och liksom wooa,
men eftersom jag nu fortfarande är den där som hellre är tyst och snäll istället för att ensam bli uttittad i folkhavet, så stod jag och liksom låtsades som att jag aldrig gått på musikfolkis eller som att det var första gången som jag gick på en spelning. Vilket kändes knäppt. Det var som att släppa en del av jag, eftersom mina två år på folkis gjorde mig till den jag är idag.

Jag fick dock 2 gratis demo'ar, och en från bandet som jag tyckte om:) Jag tror att jag ska börja stalka dom på varenda spelning framöver nu, mu hahahahaha!

Det jag kan säga dock, är att i Tokyo så är det alltid möjligt att bli känd om man bara vill. Och jag älskar att det finns så många band att utforska, både nya som gamla.
Sedan så tycker ju jag att Japaner är så himla bra på att fixa till melodier,
liksom sådana där som folk säger att vi inte har kvar i världen:) Men dom finns visst!^^


Det var allt jag har att säga gott folk:D