69. Fujikyu- och Hanabi

Fuji-Q

I Fredags for vi alla barn på skolan till Fuji-Q Highland.

Det är ett stort nöjjesfält som ligger sebart nära berget Fuji (Japans högsta berg) och har maaaaassor med farliga åkturer:)

Tog några bilder när vi var på väg med bussen,

jag ÄLSKAR Japans natur:)

Vi stannade till på en liten rastplats på andra sidan sjön där vi kunde knäppa kort på Fuji. Dock så var det lite molnigt så vi kunde inte se toppen av det:)

Härliga Berg Deshou?:) Men träden står så tätt och bergen är så branta att jag tvivlar på att man kan gå lika lätt med hunden där som hemma i Gnarschp. 

Fuji-Q har en hel del Berg- och dalbanor. Jag åkte inte en ända haha. En av dem gick så snabbt att man trodde att det var en raket som dånade förbi. Jag åkte endast den där "gung-karusellen" lite till Vänster. Det fick räcka, jag fick iaf se toppen på Fuji när jag åkte den:)

Skulle vilja klättra upp för Fuji nån dag:)

Om man skulle jämföra med t ex Gröna Lund och Liseberg (som jag minns dem, det var ett tag sedan som jag var där..) så måste man verkligen ta sig tid till att förstå vägarna på Fuji-Q. Vi hade karta men jag fattade liksom aldrig vad som var norr och vad som var söder. Vägarna gick kors och tvärs och ibland blev jag chockad över vart jag kommit när jag egentligen skulle någon annanstans.
Jag har bra lokalsinne, men det fungerade kanske inte som det skulle den här supremt varma dagen:)

Shu och jag gick och åt på en restaurang precis då vi kommit fram. Dock inga bilder, men jag valde friterad potatis (som hade blivit formade till glada ansikten) och friterade lökringar. Dessutom så gick jag och tog salladsdressing i sådana där portionspåsar rätt så många gånger eftersom jag inte kan klara mig utan sås till Potatis:D Det var iaf hur gott som helst!

Klockan 4 var det dags för hemfärd och jag lyckades att somna på den osköna bussen. Varför finns det aldrig något skönt ställe att ha huvudet på i bussar?

Japans skogar ser väldigt mysiga ut,
men ändå så farliga ut.
Vilket får mig att tänka på här om dan då jag skulle ta och se på en japansk dramaserie som precis kommit ut här i Japan på tv.
Den handlar om 5 tjejer som överlever då bussen som hela deras klass sitter i åker ned för ett berg och ned i skogen. Alla andra dör och dom här flickorna ska överleva ute i vildmarken.
Men det gick lite fel där,
jag fick inte alls den där känslan av spänning när flickorna vaknat upp och ser att bara dom överlevt kraschen.
Jag grääääät istället!
Grät, grät, grät och grät, och till slut fick jag stänga av. Jag kommer nog aldrig se på den serien igen i hela mitt liv X)
Man fick alltså se alla dom som inte överlevde och då kom den där insikten om hur hemskt jag tycker att det är med död. Och för mig är film inte bara film, utan det är en påminnelse om hur det egentligen är där ute. Folk dör ju hela tiden, och många får ju inte ens bli gammal och somna in naturligt.. Jag tänker på hur personligheter, känslor och minnen osv bara försvinner, och jag har lätt för att aldrig sluta tänka på det när jag en gång börjatX)
Det fick mina tankar om Japans skog till att förändras från att vara mysig och spännande, till att vara farlig och deprimerande istället,
men ni som är starka kan ju se den om ni har intresse. LIMIT heter den, men jag tror inte att avsnitten kommit ut i utlandet ännu:)

Iaf...


Så kom vi hem från Tokyo igen efter ca 4 timmars bussfärd. (Längre än ditvägen som tog ca 3 timmar.) Men det var mycket trafik och vi lyckades precis komma hem då Rushhour pågick. (alla ska hem/bort = mycket folk, bilar osv.)

Men jag hade kul, fastän det gick sakta.
Vi for nämligen på en stor väg som var tvåfilig, och vi körde förbi och blev förbikörda av samma bilar typ hela vägen hem.
Två bussar var fullpackade av japanska elever och ibland kändes det som att busschaufförerna blev lite tävlingsinriktade. Vem skulle komma hem först?
Lättroad som jag är av människors påhitt och handlingar så satt jag och storlog för mig själv:) Är det bara jag som känner mig som en utomjording ibland som ser ned på alla människor och liksom vill skratta för att allt ser så roligt ut?:)

Snaaart hemma!

Vi kom hem vid 8-tiden och jag gick direkt hem för att sova! Det var den dagen^^

Hanabi

I Lördags var det dags för Hanabi (fyrverkerier) i Sumida-ku i Tokyo (Området där jag bor och där skolan ligger) och jag hade skrivit upp mig på att gå till skolan för att se på dem från skolans tak.

Men Hanabin började inte förrän vid 6, så jag tog det lugnt, såg på Mumindalen på Japanska i några timmar och for en snabbis till Shinjuku för att köpa ett par nya skor (mina kära sandaler har gått sönder :o). 

På hemvägen sprang jag även förbi ett litet stånd som sålde japanskt godis och  jag kunde inte låta bli att köpa en låda med Warabimochi. Nu hittar jag inte en svensk Wikipedia om just Warabimochi men såhär ser det ut iaf! -

Hittade en länk på den Engelska Wikipedian och översatte det till svenska på Google translate.

"Warabimochi (蕨 饼 Warabi-mochi?) Är en geléliknande pralin gjord av örnbräken stärkelse (bracken starch) och är täckt eller doppas i kinako (sött rostat sojamjöl). Den skiljer sig från äkta mochi tillverkad av klibbigt ris. Det är populärt på sommaren, speciellt i Kansai regionen och Okinawa, och säljs ofta från lastbilar, liknande en glassbil i västvärlden."

 Min Warabimochi smakade lite kaffe, men det gjorde inget:) Det var hur gott som helst ändå^^

Klockan 6 var det dags att gå till skolan. När jag kom upp till den stora vägen som skolan ligger intill så hade dom spärrat av vägen för bilar. Det var riktigt lugnt och fridfullt och man fick äntligen gå mitt i vägen8D (vem har inte drömt om det ibland:P?)

När jag kom till skolan så var det nästan ingen där,

men på många andra hustak så satt det massvis med folk som några av dem till och med hade tillställt med fest och lyktor för att se på Hanabin.

Det kom sedan några elever så småningom och vi satte oss och väntade på att Hanabin skulle börja.

Började gjorde den, men så långt bort att man knappt kunde se fyrverkerierna...

Och började gjorde även blåsten,

och regnet,

och åskan,

och Blixtarna XD

Då gick jag hem, för jag kände på mig att om en stund så skulle regnet inte bara droppa lite oskyldigt på oss längre,

och när jag var halvvägs hem så började det spöregna. Och då menar jag SPÖregna :o Jag halkade runt i min nya sandaler och fick ett stort ajigt fotsår på köpet Xu

Men Stackars Japaner, så blev det med deras efterlängtade Hanabi...

Men jag var ändå glad, för jag satte mig ned och åt min Lördagsmiddag, såg på första avsnittet av LIMIT (Okej, det ångrar jag ju dock) och sedan Mumindalen:) 

Det var DEN dagen^^

68. Lång i Japan haha. Sky Tree dans i Ueno

Haha, e man lång så e man^^
Det blir ett väldigt kort inlägg, men har inte så mycket att skriva idag;)

６７． Ueno Natsu matsuri - Sommar festival

Igår var jag på Festival,
men jag var bara inte där
utan jag var med också :D

I Tisdags frågade Läraren om det var någon av oss som ville vara med och dansa på Sommar-Festivalen som skulle hålla till i Ueno. Först hade jag inte så mycket intresse, jag tänkte att jag skulle vara för stel, lång och ha för stora fötter för att vara med haha,
men när jag sedan träffade Shu så övertalade hon mig.

Vi gick och övade och lärde oss stegen och rörelserna för första gången i Torsdags. I onsdags hade jag nämligen inte tid. Det var även efter den övningen som det gick upp för mig att det bara var två dagar kvar tills vi skulle framträda. Oish! (Och jag som har svårt att tänka snabbt och lära mig rörelser sådär bara på en gång, fick lite smått panik. Inte ville jag vara med och dansa framför minst 100 pers och Tv om jag skulle göra fel hela tiden. Visste inte ens vilka fötter jag skulle röra på, haha!

Men jag fick låna en dvd av den snälle "kabuki"-läraren (http://sv.wikipedia.org/wiki/Kabuki) - och på Fredagen hörde dom av sig att vi kunde komma och öva igen, så när jag gick och la mig i Fredags kväll så hade jag typ dansat bort fötterna för att det skulle sitta någorlunda bra^^ Det kändes helt okej faktiskt.

Så igår (Lördag) skulle vi ses klockan 9.30, för att bli sminkade och påklädd i kimonon (Yukata -  http://sv.wikipedia.org/wiki/Yukata)

Man blev ju lite paff över hur mycket dom får in där under kimonon egentligen utan att det syns och utan att man känner sig tjock.
Först underkläder som bestod av ett par väldigt mjuka bomullsbrallor (man kunde inte ta miste på att det var underkläder, utan de hade sådan där spets nere i kanterna och såg "underbralliga" ut. Nästan så man ville skrika till när pojkarna såg dem haha)- och sedan en mjuk "omlottsskjorta".
Över så skulle man sedan ha en till "omlottsskjorta", och även på den så fick man en lite tjockare som har den där kragen som syns bakom yukatans krage (hoppas ni förstår lite vad jag menar iaf haha).
Sedan så kom Yukatan, som på ett speciellt sätt ska omlottas och knytas upp så att man får som en stor tygflik uppe vid magen.
Det blev uppknytet av ett litet band, som sedan följdes av ett gummiband med spänne som håller yukatan på plats. Och sedan kom ett till band som knöts över den här fliken. Över DET bandet kom sedan ett bredare band som skulle hålla själva "fliken" på plats.
Efter det breda bandet så kom sedan som en tjock och hård platta. (Som liksom håller ut obin över magen -
(http://sv.wikipedia.org/wiki/Obi) . (Där kan man sedan peta ned diverse föremål som man vill ha med sig på sin färd. Min blev fylld av en spegel, extra foundation, en liten handduk, skräp och karameller:P )

Ja, och sedan kom Obin då, som först omlottas några varv runt magen, för att sedan knytas där bak till (i vårat fall en söt rosett)

Vi hade även Tabi(s) på oss som är som tådelade strumpor (i två delar) http://sv.wikipedia.org/wiki/Tabi
Och eftersom jag har hela 26 cm i storlek på mina fötter, så fick jag ha ett par annorlunda "tofflor" (Minns självklart inte vad skorna heter just nu haha)

Sminkningen och håret fixade lärarna, och man kände sig liksom "Japanig" efter.
Allt detta gjorde även så att man kände sig mer graciös när man skulle dansa.




Nu kommer det en bildbomb, men eftersom Mamma inte kollar sin facebook så ofta, och pappa mfl. inte har någon så får dom se här istället:)

Såhär såg jag ut i min Yukata och allt. Dock så glömde jag att ta bort nagellacket och det var ju inget som dom hade,
helst inte långa "häx-naglar med glitter på, haha.
Men när vi var på ett av ställena där vi skulle uppträda så var det en äldre fotograf som gärna ville ta ett kort när jag stod med speciellt händerna synliga över bröstkorgen. Han tyckte att dom var fina sa han, så det var ju tur ( ；∀；)
(Bild lånad av Shu)

Övade mitt leende massor igår. Det känns urknäppt att dra upp mungiporna så mycket, känns nästan som att man visar hela tandköttet och ser jätterolig ut. Men det visar sig ju på korten att det inte är så:o Måste vänja mig, haha!
(Bild lånad av Shu)

Dansa, dansa. Det kändes bra att man faktiskt kunde alla steg och kunde nynna på låten på samma gång. Något säker måste man ju få känna sig:)
(Lånad av Shu)

(Lånad av Shu)

(Lånad av Shu)

(Lånad av Shu)

Såhär såg det ut i Håret. Japanerna verkar ju vara proffs på att fixa till hår. Allas hår såg ut som i en film tycker jag:).

Kabuki- Läraren lärde oss en pose. Jag skulle dock ha böjjt mer på bena, tror jag:)

Jag och Shu tog massor av bilder tillsammans, men jag lägger bara upp några. Se vad fina vi är tillsammans:) (Shu e proffs på att se bra ut i kameran, jag är bara nybörjare som sagt med mitt "vita" leende haha.
(lånad av Shu)

(Lånad av Shu)

Dags för läppstift.
Shu längst till höger, Nya i mitten, och en av våra lärare till vänster. Minns dock inte vad hon hette, dumma jag..

Så var det dags!
(Lånad av Ulrika)

Klockan 11.45 nånting så hoppade vi in i minibussen och begav oss mot Ueno där vi skulle uppträda först på Ueno Station klockan 13.40, och sedan på en scen i Uenoparken klockan 16.30.
Min svenska kompis som också har pluggat på Manabi kom för att titta,
det blev jag mycket glad för:)

Dansen på Stationen! Jag var längst, iaf, haha.
(Lånad av Ulrika)

 Dansen på stationen gick väl bra, lite nervös bara så det var lite svårt med att sträcka ut armarna och le med det "vita" leendet :P Men peppad var man allt:)
Jag vågade inte vara linslus, men där vi stod för att vänta på våran tur att uppträda, så märkte jag i ögonvrån hur folk stannade till för att begrunda den stora, utländska dansaren. Några gånger tog dom bilder, nån gång kom någon fram och sa "lycka till", en tjej ville gärna vara med på kort med mig och jag kände mig allmänt poppis faktiskt, haha. (Vilket jag tycker att man förtjänar då och då, man blir liksom så glad i själen och självförtroendet går ju upp nåt steg. :) Jag blir lycklig och tårmild.
  

Efter det första uppträdandet så hade vi rast i några timmar. Vi fick te, onigiris och karameller för att hålla oss pigga och glada.
(lånad av Shu)

Dans på scen i Ueno parken.
(Lånad av Ulrika)

De japanska barnen som var med och dansade ville öva sin engelska. De hade frågor som "var kommer du ifrån?", vad heter du?" , "hur gammal är du?" och "Har du någon pojkvän?" Jag var även Pretty (ﾉ∀;) och för att utse vem som skulle gå fram och fråga mig dessa frågor, så körde dom Sten, sax och påse (vilket heter じゃんけん・ぽん　＝jyanken pon här i Japan. Jag blev rörd :'D

Shu, jag, och Kabuki-läraren i bakrunden. Fick dock ingen chans att ta nån bild med honom den här gången^^
(Lånad av Shu)

Uppfriskande efter andra och sista uppträdandet.
(Bild lånad av Shu)

Och här är vi, alla dansare:') Jag hade verkligen JÄTTEKUL!
(Bild lånad av Ulrika)

Ja, superkul hade jag:D Så kul att när det var dags att gå hem efter att vi tagit av oss de nersvettade kläderna, så ville jag inte lämna huset, och när jag kom hem så var jag rastlös och irriterad, som att något fattades mig.
Hade jag kunnat så hade jag dansat varje dag, burit kimono eller yukata varje dag, och träffat vänliga människor varje dag.

Det här med uppmärksamheten var ju bara ett stort plus för mig. Många vet hur mitt självförtroende kan dala och hur jag då bara vill låsa in mig på mitt rum. Det är ju fortfarande något som jag måste jobba på såklart, för att liksom iaf hålla det över 50 hela tiden. Idag for det upp till ungefär 90.
Men det jag vet är att man inte vinner något på att vara ego, fåfäng eller divig. Jag försöker så gott jag kan att visa hur glad jag är inombords (även om mitt lite allvarliga stenbocks-ansikte döljer det väl).
Men idag så fann jag något, både för att jag märker hur folk kan vara så vänliga, (japaner är ju underbara), hur kul det faktiskt är att dansa och uppträda, och för att jag lärt mig något mer om mig själv:)

Kabuki-läraren kommer att höra av sig till oss Manabi-studenter när dom ska öva dans igen och kanske uppträda igen. Då ska jag absolut vara med! Jag ska även öva de här dansstegen typ varje dag för att kunna bli bättre (tills nästa år hoppas jag ju, om jag nu är kvar vilket jag just nu hoppas myyyycket!).

Det var allt för idag:) Det var fullt av kameramän på festivalen, och varje år så läggs en video upp på när den här dansen görs. Jag kommer att lägga upp den videon så fort att den kommit ut på Youtube.
Då får vi se om jag kom med (kan ju hända att dom undvek mig eftersom jag var så nervös och gjorde några små fel här och var, haha!. Men ni kan iaf se hur fint alla andra dansade och hur mysigt det var:)

Hej, svejjs:D

66. Idag, lite dötidsprat om spelningar:)

Med Shu på Starbucks och häver i mig en Grande Matcha Latte and Frappuccino. Ooooo, vad gott det var:)'

Idag (eller igår för mig men idag för er) så for jag och Shu till Kichijoji för att gå på Crescendo Live House - en lokal där de typ varje dag har framförande av Japans nya musiker/band:)
Jag kollade upp repertoaren och frågade om Shu ville hänga på, och hon sa glatt ja,
men det jag inte hade funderat över var att kolla upp VAD för sorts musik banden skulle spela, haha.
Det slutade med death metal eftersom kvällens tema var "Heavy Groove".
Stackars Shu visst inte vad hon hade att vänta sig - trots att hon säger att hon gillar hårdrock,
musiken var hög (även mina öron som är rätt så  härdade höll på att sprängas), growl (skri) som får en att tro att de är besatta, tunga solon som till slut kan låta som tinitus och hår som fladdrar runt på scen.
Men vi lyssnade på 4 band och begav oss sedan hemåt med huvudvärk och med en Matcha Latte and Frappuccino i magen:)

Jag upptäckte faktiskt ett band som jag tror att jag kommer att kolla in lite mer. De var av skrika-banka genren, med growl och tunga gitarrsolon,
men ändå hade de en melodi som liksom fick en att vilja vara med och dansa.

noTokyo var min favorit,
jag missade tyvärr Doormat och 43rd exit.
Jag vet, hur kunde jag missa Heavy Groove? Har ingen bra bortförklaring:)

Publiken däremot var ju ingen höjdare,
när man varit på folkis där folk faktiskt vet hur man hejjar på folk och liksom ger stöd till uppträdaren genom att klappa händer, dansa, wooa och digga,
så blir man liksom så besviken på när folk inte ens kan digga med lillfingret ens. Alla stod som Zombies!
Jag är van vid att wooa, klappa händer och OFTAST digga, och när ett gitarrsolo hade spelats så ville jag även där klappa händerna och liksom wooa,
men eftersom jag nu fortfarande är den där som hellre är tyst och snäll istället för att ensam bli uttittad i folkhavet, så stod jag och liksom låtsades som att jag aldrig gått på musikfolkis eller som att det var första gången som jag gick på en spelning. Vilket kändes knäppt. Det var som att släppa en del av jag, eftersom mina två år på folkis gjorde mig till den jag är idag.

Jag fick dock 2 gratis demo'ar, och en från bandet som jag tyckte om:) Jag tror att jag ska börja stalka dom på varenda spelning framöver nu, mu hahahahaha!

Det jag kan säga dock, är att i Tokyo så är det alltid möjligt att bli känd om man bara vill. Och jag älskar att det finns så många band att utforska, både nya som gamla.
Sedan så tycker ju jag att Japaner är så himla bra på att fixa till melodier,
liksom sådana där som folk säger att vi inte har kvar i världen:) Men dom finns visst!^^


Det var allt jag har att säga gott folk:D

65. mmm, Frappuccino:)

En av helgens lite "lyxigare" middagar.
Kimchi - fermenterad kinakål (vad nu fermenterad betyder) - som skulle ha smak av pizza (men kände inte den haha),
färdigriven gratängost, tre stekta ägg som ser ut som en pannkaka och melondryck.

Lever man som student så gör man, och lever man som student i Tokyo så gör man. Det finns så mycket att välja på, helst väljer jag ju onyttiga middagar som t ex jordnötssmör, glass och chips (Jag vet, om man får välja mellan Japans alla härliga och supergoda grejjer så ska man inte välja sådant där:P), men eftersom jag nu kommit underfund med att sådant inte är bra för min mage så ska jag hålla mig borta från det, och det måste jag säga går rätt så bra:)
Helst när man kan unna sig lite dyrare och speciell, god mat ibland som här ovan. Ost är dyyyrt, så det var ju den som kostade mest, men äggen och kimchin kan man få tag på billigt så det var inte så farligt:)

Här kan man läsa lite om vad Kimchi är för något.
Wikipedia - Kimchi

Det blev iaf en najs fredagsmiddag och min mage mår fortfarande prima trots allt smör jag stekte i och all ost. (Så det måste vara sockret som är boven deshou?)

Något annat som jag älskar, men som jag måste hålla mig borta ifrån pga både pengar, mjölkmage och möjligen socker, är den här:

Lånad från http://www.foodspotting.com

Azuki Matcha Latte & Frappuccino! 
Det är som hmm... Glass? Nu dricker jag ju inte kaffe så jag kan inte alla de där kaffesorterna Latte, cappuccino och så vidare så jag har  inte riktigt någon liknelse...
Men det är iaf som en glass (Kall dryck) med Grön te-smak och grädde ovanpå.
I japan så är det ju Grönt Te som gäller och man kan hitta det på diverse rätter. Den här är iaf himmelriket och jag sitter alltid och längtar efter en :o' Vill haaaaaaaa! (Kanske Shu vill gå med mig imorn och dricka en haha)

Förresten, har dom sådana på Star bucks i Sverige? Någon som vet?:o

Specialhamburgaren på Shake Tree.
(Lånad av Shu)

Imorn ska jag och Shu till Kichijoji för att lyssna på lokala hårdrocksband och rocka järnet. Vi hoppas även att där ska finnas en stilig musiker som vi kan kära ner oss i för en kort stund.
Men mest längtar jag efter att få se folk spela, sjunga och visa vad dom kan:) Det var ju ett tag sedan nu som man slutade musikfolkis...:)

64. Dagens - Ramen fast utan nudlar

-Idag skulle Shu till en bank i Ikebukuro och jag bestämde mig för att hänga på. Men innan vi stack iväg så åt vi på ett Ramen-ställe och dom  var så snälla att plocka bort nudlarna från min skål. Det var jättegott och jag kommer absolut gå dit igen nån gång.

- När jag sedan kom hem vid 6-tiden så var jag seriesugen, så jag drack kolsyrad vindruvsdricka och såg på Dexter.

Men vad var det där? En myra!? Två myror!? Tre!? Hundra!?
Några myror sprang mysko runt nedanför mitt fönster och jag trodde först att jag råkat glömma någon frukt i fönstret som skulle ha blivit rena rama myrparadiset. Ingen frukt, men jag ville fortfarande inte ha dem där så  jag sprang därför ut för att hämta dammsugaren och möttes då av en myrstig som gick nedifrån ytterdörren, uppför trappen, delades så att en stig gick in mot mitt rum och den andre upp för andra trappen. Där uppe hade myror hittat en härlig stor och kladdig fläck som jag är rätt så säker på var deras mål från början.
På vägen mot mitt rum så hade dom även intagit min grannes rum, men jag kunde inte göra något åt det tyvärr eftersom han inte var hemma.
Jag ringde då till Sakura House och berättade, men eftersom "snubben" inte ska komma förrän i morgon så hade jag inget annat val än att ta hand om det mesta själv. (Ingen vill ju sova med hundratals myror).
Jag dammsög och tog sedan en sprutflaska med rengöring och en trasa för att tvätta bort alla stigar myrorna hunnit skapa på några timmar. (Jag såg nämligen inga myror i morse när jag vaknade, kan ha varit blindhet eller så var dom så listiga att dom väntade på att jag skulle ge mig iväg)
En koreansk kille kom och hjälpte mig med sista biten och jag tror faktiskt att vi lyckades riktigt bra med att tvätta bort allt. Vi hittade även deras bo precis utanför ytterdörren i stenarna och tvättade noggrant med såpa  så att de skulle tappa alla spår till deras fynd. (som jag så elakt tvättat bort med såpa och trasa såklart)
Sorry Myror, men ni kommer inte hitta paradiset här i Morishita.

(Hörde grannen stöna och stonka på sitt rum för ett tag sedan och tror att han upptäckt min fina karta och beskrivning av händelsen till "snubben" och sedan invasionen på sitt rum.
Bra, nu kanske dom är borta?:))

Visst fick jag lite panik där ett tag ("Är jag verkligen så sölig att jag är skyldig till invasionen? Jag kommer ju få smisk av Sakura House (typ) och skämmas över mig själv i evigheter.") - men eftersom myrorna var ca 2 mm stora och jag var helt säker på att jag skulle kunna göra något åt deras äventyr så tog jag det rätt så lugnt. (dessutom så e jag van vid att städa)

Men nu inga myrstigar, inga stora kletiga fläckar som folk bara vägrar ta bort, en stor del av myrorna bor numera i dammsugaren, men dom kanske får det rätt så trevligt ändå? Så länge som dom inte kryper ut och bestämmer sig för att hämnas så kan dom ju inte vara värre än sådana här:

En ca 6-7 cm lång kackerlacka som en dag kom springandes på mitt rumsgolv.
Eftersom jag tyckte synd om den så slängde jag ut den med den här topsburken och städade sedan golvet grundligt så att där inte skulle finnas något sött som den varit ute efter. (Vill inte ha in fler ju)
Jag tejpade även fast papper nere vid dörrlisten så att där inte ska få plats någon stor kackerlacka i framtiden. (Men myror dock)
Nja, man får helt enkelt vänja sig vid krypen någon gång i sitt liv:) 

６３．失礼します！Att gå på Intervju

Idag har vi haft lektion för att lära oss att gå på intervju!

Och det är inte bara!


Få se om jag kommer ihåg allt rätt nu...-

Att tänka på!

• Det bästa att Bära är svart, men mörkblått och mörkgrå är okej. 
• Kavaj och byxor helst och inte allt för lätta kläder!
• Ha inte färgat hår, man vill att du ska komma som "du blev född"?
• Om du har långt hår, så "knyt" upp det i nacken
• Raka bort skägg och musche och ha inte lugg som ligger för mycket i ansiktet
• Klipp naglarna, inte ens tjejer får ha någon sorts av manikyr
• Sminka dig naturligt och helst inte alls.

Såhär SKA det (helst) gå till på intervjun-

• Knacka på dörren, med två slag. (3 kan ge ett sken av att du är ivrig eller har bråttom)
• 
  
• När någon sagt どうぞ=douzo = Varsågod, så kliv in lugnt i rummet och säg 失礼します＝しつれいします＝shitsureishimasu= "ursäkta om jag är oförskämd" och gör sedan en hövlig bugning. (Nu sades det inget om dörren, men man ska väl antagligen stänga den så försiktigt som man kan;D)
• 
  
• Gå fram mot stolen lugnt och ställ dig vid sidan om (eller var det bakom?) och introducera dig själv.(Såklart så minns jag inte heller vad man ska säga innan men) Berätta ditt nummer och vad du heter. Ex - 。。。番号　３、フリーダと申しまし。＝...bangou 3, Frida to moushimasu = Jag är nummer 3 och jag heter Frida.
• 
  
• Avsluta introduktionen med よろしくお願いします＝よろしくおねがいします＝yoroshiku onegaishimasu= Tack el "Ta väl hand om mig". Buga när du säger det .
• 
  
• Man kommer att erbjuda dig stolen och då ska du säga 失礼します＝しつれいします＝shitsureishimasu= "ursäkta om jag är oförskämd" för att sedan sätta dig lugnt.
• 
  
• När du sitter på stolen så ska du ha rak rygg och lägga händerna avslappnat i knäna, prata sakta och lyssna noga på frågorna. (Helst...:))
• 
  
• När intervjun sedan är över så kommer man att säga till och då ska du säga ありがとうございました＝Arigatou Gozaimashita = Tack så mycket, för att sedan ställa dig upp för att gå ut (Har jag missat en bugning här eller?)
• 
  
• Gå sedan mot dörren och innan du går ut så vänd dig tillbaka och buga och för att säga 失礼しました＝しつれいしました＝shitsureishimashita= Ursäkta om jag VAR oförskämd.

Klart!

Nu ska du kunna gå på intervju utan att behöva känna dig ohövlig på nåt vis:P

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förresten, gick med Shu till vårat Favoritplace Shake Tree idag för att äta lunch. Dom har hamburgermeny på lunchtid och eftersom jag nu inte SKA äta bröd så gjorde dom en specialare, hamburgare utan bröd^^. Det var riktigt gott:)

いただきます！＝itadakimasu = Låt oss äta
ごちそうさまでした＝gochisousama deshita = Jag är klar (Tack för maten)

62. Bror i Japan - Slutet MM

Mej oj,
där låg ju ett utkast av ett inlägg och väntade på att bli klarskrivet-
Det var ju förra veckan, I Måndags som jag skrev det, men eftersom jag fick feber och bara ville dö (Jag är inte van vid sjuka, nej) så orkade jag aldrig skriva klart det.
Nja, jag e inte sjuk så ofta, sist då jag var typ så dålig som jag var förra veckan var då jag gick andra året på folkis och hade mina kära roomie som verkligen tog hand om mig.
Den här gången hade jag ingen annan än mig själv dock, så jag hade ju ingen som kom med nyponsoppa och glass osv och det slutade med att jag bara låg och svälte (jaaaaaaaa, tyck synd om mig nudååååå (゜´Д｀゜)..

Iaf, så är det här vad jag hann skriva för en vecka sedan-

"Nuså,

nu infinner min bror sig inte i Japan  -inte ens i Asien längre.
Han sitter på ett plan och kommer att vara hemma i sverige vid 2tiden inatt (japansk tid).

Det blir alltid en sådan tystnad och tomhet efter att man spenderat mycket tid med någon och den personen inte är där längre. Ibland funderar jag om det verkligen var på riktigt, eller om jag faktiskt bara drömde alltsammans.
Jag kommer iaf inte ställa klockan mera på 9, för att sedan gå till Ryogoku på 20 minuter, och sedan för att ta tåget mot Asakusa. Iaf inte på det viset som när jag skulle till Asakusa för att hämta upp min bror, för att sedan ha skojj och Gradina oss.
Sorgligt ju, så jag gråter en skvätt och känner igen mig i min mor.

Men vi har verkligen haft jättekul, så jag gråter mer för att jag är lycklig^^"

Sista måltiden på ett litet grillställe som bror kallade "Hål i väggen". Ja, det är ju typ så man kan beskriva de flesta restaurangerna här i Tokyo:)
Vad "hålet i väggen" hette minns jag dock inte,
men det ägs av en gammal Wrestlare:)

Grillat kött, ris, "tomatsoppa" och Oolong te på de,
de va en bra "sista måltid":)
Tack bror!!!

Men får ju inte glömma den här innan vi säger hejdå till bror.
Innan den "sista måltiden" så gick vi ju in på Seven eleven och köpte ,...
"Korv som är inbakad i sockerkaka "(utan socker)
Bror sa: "Njaaaa, kan ge den en chans efter några tuggor, men njaaaa"
Jag : Nam, nam, nam! Sån här skulle jag äta varje dag om jag nu inte faktiskt har ett stort nej för "MJÖL"" (Men jag kunde ju inte låta bli haha)
Det blir dock inte varje dag, inte ens en gång i veckan eftersom jag förknippar sjuka med smaken av dem. (Blev nämligen sjuk och dålig precis efter att jag fått för mig att köpa en att tugga på på mitt rum när bror åkt hem, så nu e det bläää XU

Sååå,
hejdå bror,
och tack för den här veckan:) Det var asroligt och jag kommer att minnas den föreeever:)





Förresten...

Det flyter hundratals med skalade lökar i Sumida-kanalen :O

Och inte bara det!
Nästa dag så flyter det även en massa maneter i kanalen, som ser/såg rätt så döda ut faktiskt dom flesta av dom.

Är det någon som tappat sina skalade lökar från fönstret eller har dom avsiktligt lagts i kanalen?
Jag får för mig att någon vill ta död på maneterna och därför köper hundra stycken lökar, som han/hon skalar och för att sedan kasta ned i vattnet.
Stackars lökar!!
Och stackars Maneter såklart!

Jag älskar sånt här, växter som lever sitt egna liv och smyckar våra fula mackapärer:)

Så vad gör jag nu för tiden, varför hör jag aldrig av mig?
Jo, Först sjukan, sedan skola och nytt att tänka på:)
I fredags var jag nämligen och testade förmiddagslektion istället för eftermiddagslektion som jag brukar ha.
Förmiddagslektionerna är lättare eftersom dom som går där inte har lika bråttom som dom andra att börja universitet osv. (Eller så kan man så mycket redan att man bara vill ta det lugnt, men där räknas inte jag in haha)
Iaf så var förmiddagslektionerna kung!
Läraren var lugn, klasskamraterna var lugna, lugnare pluggtempo och man kom hem när det fortfarande var ljust. (Och ett plus i kanten var ju att dr fanns några snyggingar också, muhahahahaaaaaa! ZD)
Iaf så bestämde jag mig för att börja förmiddagarna istället - I klass E1, och även om jag inte kommer att kunna komma in på Universitet eller yrkeshögskola här i Japan till våren, så e det luuuuuugnt:)

Tokyo Sky tree i sikt! (Där har jag varit:P)

Jag kan dock inte riktigt säga att jag gillar värmen som solen bjuder på här i dessa trakter av världen, och inte heller alla ACs som är på i varenda byggnad och rum. Visst, hade man inte fått fläkt så hade ju alla dött, men det är något med den här luften från fläktarna som vägrar ge min kropp en chans till att krya på mig från förkylningen. Jag förstår alltså varför folk blir förkylda så mycket här.
Men går man ut, så får man köpa 10 l vatten också, och jag har även idag visat en hel del av min hud inför stan för första gången för man KAN bara inte ha strumpbyxor nu när det är såhär varmt..

Köa till god mat med Shu.

Träffade min vän Shu i Söndags och vi begav oss mot Shoin-jinja-mae där JLPT (Japanska provet för utlänningar)  skulle skrivas.
Provet gick sådär, plötsligt då jag sitter och koncentrerar mig på en jobbig läsförståelse så tar tiden slut och det finns inte en chans för någon att gissa på resterande frågor om man inte redan har gjort dem.
Därför så missade jag att svara på ca 7 frågor och det kommer att synas på poängbeskedet...

Men! Jag är glad ändå,
för som några vet, så tror jag på meningen med livet och litar på att jag kommer rätt hur dåligt eller bra jag än får på provet:)

Efter provet så stannade vi till i Shinjuku för att äta middag. Vi var vrålhungriga men kunde inte låta bli att bestiga en byggnad på 14 våningar för att få äta det vi var sugna på. (Olika hissar går till olika plan, så det var inte lika lätt som det låter. Vad är det med japaner och labyrinter? Måste vara Mario-spelen som satt några spår...:P)

Jag åt Lök och gratängsoppa som det hette. Det var gott:D

Vackra Shu som kanske dessvärre har hamnat i I-phoneträsket:p Men jag ska "tukta" henne jag. Kanske rentav kasta telefonen i golvet medan jag håller på:p
(I mina drömmar iaf:))

Och efterrätt-

En stor glass med jordgubbssmak:)

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag var förresten och handlade med Shu i Shinjuku idag och jag fick en maaaaaaaaaaassa kläder för 600 kr. (två långa och två korta kjolar, ett par shorts, en klänning och fem linnen:))
Ska man handla på H&M så ska man handla i Japan. Där har dom just nu rea och ett snyggt linne kostar ca 20 kronor. Niiiiiice:)
Så Nu ska jag  (försöka) njuta av värmen och lära mig att jag inte är så ful som jag ofta inbillar mig genom att bära mina nya linnen, kjolar och shorts och visa lite huuuuuddd^^.