58. Bror i Japan - DAG 1

Nu är bror här!

Hämtade honom i förrgår (Fredag) på Narita flyplats efter en timmes försening från min sida med tåget^^'
Lyckades nämligen sega mig så pass mycket innan jag lämnade mitt hem att jag missade det senaste Tåget  som  gick från Chiba och fick därför vänta en timme på det...

Men när jag kom fram till flygplatsen vid 11-snåret så stod bror där (jag tyckte han såg kolugn ut trots att lillasyster inte stått och tagit emot honom för ca 20 minuter sedan.) - och vi kramades för att sedan gå direkt till tåget mot Tokyo. Då släppte också en drömliknande ångest som jag haft hela morgonen:) (Ni vet den där ångesten man får  när man drömmer att man t ex glömt något, inte hinner göra något, har sårat nån man tycker om, har tappat bort något osv? Den kom av någon skum anledning ut i det riktiga livet och plågade lite, hehe.

Vi for till Asakusa där bror bor på hostel dom här dagarna som han är här och där lämnade jag av honom för att skynda mig till skolan där jag skulle få veta hur det gick på terminsprovet i Onsdags.

Det var även dags för två av mina klasskamrater att sluta skolan. Kwan och Nyu far hem om ca två veckor och fortsätter programmet på det kinesiska universitetet. Jag kommer att sakna dem, ja:'(

Efter skolan så ringde jag till Shu och berättade att jag snart skulle komma och plocka upp henne. Hon skulle nämligen få träffa min bror vilket hon verkligen såg fram emot.
Gulliga Shu hade även varit och köpt en liten present till honom:)

När vi kom fram till Hostelet i Asakusa och Shu hälsat blygt på min lååååånge bror och gett honom sin present för att sedan chilla ett tag så gick vi ut i regnet för att leta upp en restaurang som serverade kött. Alla var sugna på kött nämligen^^

Vi hittade en liten restaurang där dom serverade kött ja:) Dock så knäppte jag inga bilder därifrån och därför har jag lånat en bild från internet...

Yakiniku!
Vi fick alltså in ett stort fat med olika råa kodelar på, tre av varje så att alla fick en var.
Sedan så ställde dom en stor "grill" på bordet och vi fick steka köttet själva. Stekandet skötte Shu och hon var en riktig hejjare på det:)
Och det kött som vi fick måste jag säga var det godaste köttet på skitlänge som jag minns. Marinaden var nämligen supergod!
Förutom att vi fick smaka kotunga (som inte alls var äckligt som jag trodde utan jättegott. Marinaden gjorde nog en hel del också.) -så fick vi även andra delar av kon som han som jobbade där stod och pekade ut på en liten bild där dom rutat in alla delar. Få se om jag minns nudå...

Tunga, lår, mage (inte innehållet utan själva köttet utanpå), ben (Den smala delen?:o), rumpa, rygg (långt fram på ryggen tror jag att det var, typ vid knölarna som sitter där fram), ...
Nu minns jag inget mer, men kan säga att ALLT smakade underbart:)

Och eftersom bror inte kan prata Japanska (men verkar kunna lära sig skitsnabbt) och Shu inte kan engelska, så fick jag sitta och agera tolk. Det funkade faktiskt bra, men visst förstår man att det blev en liten jobbig tystnad när jag gick för att pudra näsan och dom inte kunde kommunicera med varandra. Därför satt dom tysta och blev rätt så glada när jag kom tillbaka:)
Efter maten så skulle vi säga hejdå till Shu och lämnade av henne vid Asakusalinjens station. Hon skulle nämligen fara till Singapore på Lördag morgon och det här var den enda chansen där hon och Johan kunde träffas.

Då vi sedan lämnat av Shu så gick jag och bror och satte oss på Starbucks för att dricka kaffe och te medan vi pratade en stund. Jag kunde inte riktigt fatta att det var på riktigt, att min bror satt där med mig på starbucks i Japan och tittade ut på japanerna som gick i regnet.

NU har jag börjat vänja mig dock, men det känns fortfarande som att allt det här är en dröm ibland.
Ibland kommer den där ångesten tillbaka när jag inte är i närheten av bror, för det känns som att det skulle kunna vara en sådan där "jag har glömt nåt"-dröm och då sitter ju självklart bror någonstans heeelt ensam borttappad för alltid. Därför ska jag nu skynda mig iväg till honom så att ångesten försvinner igen:)

PURIKURA!
Nu kanske ni undrar,
varför står det -03? Jo, efter att man tagit korten så får man gå in i ett litet bås och redigera, skriva namn osv. Men allt går på tid, så jag som inte alls gillar det där med att det finns en liten ruta där det räknas ned från 60 sek fick såklart smått panik och gjorde diverse dumma saker haha! Bror däremot verkade inte ha problem med detta och han stod även där kolugn^^

Blind blev jag också, så på något kort så märker jag nu i efterhand att jag helt missade brors redigeringar och satte dit något som dolde det hela:7 Typiskt mig alltså.
Men bilderna kommer iaf vara ett gott minne för livet:)

(Purikurabilderna är från dag 2 egentligen men tyckte att dom skulle läggas upp snabbare;))


Förresten så hade ju bror med sig en present också!^^ Maaaaaaaaaaaaaaaaaaassvis med Dumle, Daim, djungelvrål och Kaviar:) (lugnt mamma, jag sa själv till bror att han inte behövde ta med nyponsoppa, har nämligen råkat föräta mig på det för tillfället;))
Jag försöker ju att spara in på det, men haha det går inte så värst bra:)

Höres!