Herro!
Vi börjar med lite blommor som jag tycker är så söta här i Japan:)
För er blomintresserade dårå:)
***********************************************************************
Kanalen som jag går över varje dag för att komma till skolan är läskig. Grönt, mörkt vatten som säkerligen gömmer många läskiga fiskar.
Som dom här till exempel-
Som dom här till exempel-
 |
| Maneter!!! Wooosh! Jag får typ gåshud när jag tänker på dem. Inte lika läskiga som hajar, men nästan! Undrar om den bränns?:o Kan man äta maneter förresten? |
 |
| En extremt varm dag och maneterna passade på att sola sig lite. Här tagen med min digitala kamera (ibland känns det som att min mobilkamera är bättre än den digitala:o). Kan inte se dem i detalj men alla de där vita prickarna är iaf dom!! Dö nöööö. |
*********************************************************************
Maaaaaaaaaaaaat!
Jag har nu kommit in i risperioden igen:)
Jag har nu kommit in i risperioden igen:)
 |
| När man vill unna sig något gott. Här typ som 牛丼 Gyudon (ris med marinerat kött över) Mums:D (Förresten, det ska inte vara bra att äta お弁当 obentou (matlåda) har jag hört:o |
 |
| En dag då jag måsta spara in på pengar så gav jag med mig och köpte おにぎり onigiri. (eh, dom heter inte riktigt så har jag för mig、 men har självklart glömt:o) Iaf så fick jag smaken för kall mat igen och tror att jag framöver kommer att äta en hel del höhö. (Just ja, dränkte dem i sojasåsen som jag fått så därför ser dom lite brunish ut^^) ca 20 kronor för den här, billigt, dyrt? Jag vet inte, priserna har säkerligen förändrats i sverige också när det gäller sushi?:) |
Just ja, gjorde ju ett prov för några dagar sedan. (vilket inte gick sådär skitbra, men jag e ju inte sugen på Högskola i Japan så det gör inget:)) Man kan iaf säga att jag gissade på typ 90% haha.
************************************************************************
Så nu till en lång "novell" som jag skrev på facebook idag efter ett långt Ävfentyr:P)
HAAAAAAAAAAAAA HA HA HA HA HAAAAA!
Mycket roande dag.
Började med lite magont pga kursterminsprov vi skulle ha, pluggade och gav till slut med mig att jag inte behövde vånda mig själv mera. Gjorde provet, vilket gick bra, men visst blev jag lite distraherad av magen som såklart ville krångla MITT i provet genom att krampa:)
Efter skolan träffade jag på 5 stycken andra från min klass som frågade om jag ville följa med till Kinshicho och äta Tai-mat. Det ville jag, så vi vandrade iväg till Kinshicho station (ca 20 min) där restaurangen låg. Hade sådan tur att man till och med blev bjuden på den underbara maten;)
Efter det så gick vi igenom Kinshicho station en snabbis för att köpa en Jordgubbs-cheesecake-"drink och gick sedan och snuttade på den tills vi skiljdes åt. Då var vi bara två som gick tillbaka till Ryogoku igen och vi två sa sedan hejdå när jag vek av för att komma hem till mig.
Så kommer jag hem, ställer mig utanför dörren, letar irriterat med handen i alla fickor och ytrymmen som min väska har och kommer sedan på att min nyckel har fått för sig att ta en flygtur någonstans på alla platser jag besökt idag. Jag sväljer paniken och ringer till Sakura House där jag berättar att jag tappat min nyckel och behöver en extranyckel. Klockan är någon minut i 7, Sakura House stänger 8 och ligger borta i Shinjuku (gång ca 10 minuter, tåg ca 25 min och sedan gång ca 8 minuter.) Jag får såklart ännu mer panik när dom säger att jag först ska betala 2000 yen för att låna extranyckeln (ca 140 kr) och om jag inte skulle hitta min nyckel så måste dom byta lås på dörren och det skulle kosta ca 10 000 yen (700 kr)
Iaf så tackar jag och säger att jag ska skynda mig och komma över om en stund..
Men, Jag ringer till skolan, för jag hoppas innerligt att jag har tappat nyckeln då jag suttit och gjort provet. Han som svarade var jättesnäll (måste tillägga att alla på Manabi är jättesnälla så inget konstigt med det;))- Men Han kollar iaf om nyckeln ligger på toan eller i mitt klassrum för att sedan också leta efter den här Tairestaurangens telefonnummer på internet och sedan ringa och fråga om de har några borttappade grejer. Ingen nyckeln där heller, så jag tackar innerligt för hjälpen och skyndar mig för att ta mig till Shinjuku innan Sakura House-kontoret stänger.
Efter dessa ca 40-45 minuter, då klockan är kvart i åtta och jag kommer fram till Shinjuku, så skyndar jag mig nu lite irriterad till Seven Eleven och tar ut pengar (Såklart så hade jag låst in alla mina kontanter i mitt rum)
Sedan kommer jag till Kontoret tio i 8 och får min extra nyckel, för att sedan åka hem igen dessa 40-45 minuter.
Men när jag kommer till Ryogoku station så bestämmer jag mig för att inte ge upp än. Jag bestämmer att jag ska gå precis den väg som jag gått idag för att se om min nyckel kan ligga någonstans på gatan. (Jag vet, man kan ju alltid hoppas att alla japaner som gått förbi/på den är elaka japaner och inte bryr sig om andras saker. Vilket är vääääldigt ovanlig som det sägs)
Det regnar, men jag orkar inte bry mig. Det tar ca 20-25 minuter att ta sig från Ryogoku till Kinshicho gående och jag tittar hela tiden ned i gatan för att inte missa min kära nyckel.
Så går jag alltså in på Tairestaurangen, frågar utifall att om de hittat en nyckel. Nej, så jag fortsätter vägen som jag gick med de andra och frågar även på Cafét där vi köpte "drinken" om de hittat den. Nej där också, så jag börjar nu tappa hoppet och känner hur min nacke sjunker och mina ögon bli till två smala, arga strimmor. Gaaaah, tappar man en nyckeln på gatan i Tokyo så e det rätt så självklart att någon är så hygglig och tar upp den för att sedan lämna in den till polisen. Detta är man ju annars jätteglad för, men just när det kommer till en liten nyckel, som man inte alls vet vart den hamnat, så känns det rätt så hopplöst att hitta den. Så även om jag hade en gnutta hopp kvar så kändes det faktiskt rätt så hopplöst haha.
För säkerhets skull så går jag även in på den allmänna toaletten där jag varit tidigare idag och sedan in på Seven Eleven där jag skrev ut ett papper innan jag gick till skolan och frågar om de har hittat den. Men ingen nyckel...
Jaha, dags att ge upp kanske? Jag skrattar nu för mig själv och tänker att ibland så har meningen med livet en konstig mening,
helst när man kommer hem och ska öppna ytterdörren, och någon så snällt har lagt en tappad liten nyckeln på blomrabattskanten.
Min nyckel! Jaaaaaaaaaaaaa! *skvätt, skvätt*
Och *skratt, skratt*
Ja, men det kommer ju alltid något gott med det onda så att säga.
Jag har gått väldigt mycket idag, faktiskt räknat till 1 Mil på Runkeeper.com,
fått våndas lite, träna tanken att man inte ska bli arg och ledsen för allt dumt som händer och lärt mig att alltid kolla noga efter om det ligger någon nyckel i närheten innan jag kostar på 2500 yen (ca 180 kronor) för att låna en nyckel som jag inte ens hann sätta in i låset X)
Haha, spännande dag va? 8´D
Ja mening, rätt så roande var den,
men jag vill inte vara med om det igen, okej?
Mycket roande dag.
Började med lite magont pga kursterminsprov vi skulle ha, pluggade och gav till slut med mig att jag inte behövde vånda mig själv mera. Gjorde provet, vilket gick bra, men visst blev jag lite distraherad av magen som såklart ville krångla MITT i provet genom att krampa:)
Efter skolan träffade jag på 5 stycken andra från min klass som frågade om jag ville följa med till Kinshicho och äta Tai-mat. Det ville jag, så vi vandrade iväg till Kinshicho station (ca 20 min) där restaurangen låg. Hade sådan tur att man till och med blev bjuden på den underbara maten;)
Efter det så gick vi igenom Kinshicho station en snabbis för att köpa en Jordgubbs-cheesecake-"drink och gick sedan och snuttade på den tills vi skiljdes åt. Då var vi bara två som gick tillbaka till Ryogoku igen och vi två sa sedan hejdå när jag vek av för att komma hem till mig.
Så kommer jag hem, ställer mig utanför dörren, letar irriterat med handen i alla fickor och ytrymmen som min väska har och kommer sedan på att min nyckel har fått för sig att ta en flygtur någonstans på alla platser jag besökt idag. Jag sväljer paniken och ringer till Sakura House där jag berättar att jag tappat min nyckel och behöver en extranyckel. Klockan är någon minut i 7, Sakura House stänger 8 och ligger borta i Shinjuku (gång ca 10 minuter, tåg ca 25 min och sedan gång ca 8 minuter.) Jag får såklart ännu mer panik när dom säger att jag först ska betala 2000 yen för att låna extranyckeln (ca 140 kr) och om jag inte skulle hitta min nyckel så måste dom byta lås på dörren och det skulle kosta ca 10 000 yen (700 kr)
Iaf så tackar jag och säger att jag ska skynda mig och komma över om en stund..
Men, Jag ringer till skolan, för jag hoppas innerligt att jag har tappat nyckeln då jag suttit och gjort provet. Han som svarade var jättesnäll (måste tillägga att alla på Manabi är jättesnälla så inget konstigt med det;))- Men Han kollar iaf om nyckeln ligger på toan eller i mitt klassrum för att sedan också leta efter den här Tairestaurangens telefonnummer på internet och sedan ringa och fråga om de har några borttappade grejer. Ingen nyckeln där heller, så jag tackar innerligt för hjälpen och skyndar mig för att ta mig till Shinjuku innan Sakura House-kontoret stänger.
Efter dessa ca 40-45 minuter, då klockan är kvart i åtta och jag kommer fram till Shinjuku, så skyndar jag mig nu lite irriterad till Seven Eleven och tar ut pengar (Såklart så hade jag låst in alla mina kontanter i mitt rum)
Sedan kommer jag till Kontoret tio i 8 och får min extra nyckel, för att sedan åka hem igen dessa 40-45 minuter.
Men när jag kommer till Ryogoku station så bestämmer jag mig för att inte ge upp än. Jag bestämmer att jag ska gå precis den väg som jag gått idag för att se om min nyckel kan ligga någonstans på gatan. (Jag vet, man kan ju alltid hoppas att alla japaner som gått förbi/på den är elaka japaner och inte bryr sig om andras saker. Vilket är vääääldigt ovanlig som det sägs)
Det regnar, men jag orkar inte bry mig. Det tar ca 20-25 minuter att ta sig från Ryogoku till Kinshicho gående och jag tittar hela tiden ned i gatan för att inte missa min kära nyckel.
Så går jag alltså in på Tairestaurangen, frågar utifall att om de hittat en nyckel. Nej, så jag fortsätter vägen som jag gick med de andra och frågar även på Cafét där vi köpte "drinken" om de hittat den. Nej där också, så jag börjar nu tappa hoppet och känner hur min nacke sjunker och mina ögon bli till två smala, arga strimmor. Gaaaah, tappar man en nyckeln på gatan i Tokyo så e det rätt så självklart att någon är så hygglig och tar upp den för att sedan lämna in den till polisen. Detta är man ju annars jätteglad för, men just när det kommer till en liten nyckel, som man inte alls vet vart den hamnat, så känns det rätt så hopplöst att hitta den. Så även om jag hade en gnutta hopp kvar så kändes det faktiskt rätt så hopplöst haha.
För säkerhets skull så går jag även in på den allmänna toaletten där jag varit tidigare idag och sedan in på Seven Eleven där jag skrev ut ett papper innan jag gick till skolan och frågar om de har hittat den. Men ingen nyckel...
Jaha, dags att ge upp kanske? Jag skrattar nu för mig själv och tänker att ibland så har meningen med livet en konstig mening,
helst när man kommer hem och ska öppna ytterdörren, och någon så snällt har lagt en tappad liten nyckeln på blomrabattskanten.
Min nyckel! Jaaaaaaaaaaaaa! *skvätt, skvätt*
Och *skratt, skratt*
Ja, men det kommer ju alltid något gott med det onda så att säga.
Jag har gått väldigt mycket idag, faktiskt räknat till 1 Mil på Runkeeper.com,
fått våndas lite, träna tanken att man inte ska bli arg och ledsen för allt dumt som händer och lärt mig att alltid kolla noga efter om det ligger någon nyckel i närheten innan jag kostar på 2500 yen (ca 180 kronor) för att låna en nyckel som jag inte ens hann sätta in i låset X)
Haha, spännande dag va? 8´D
Ja mening, rätt så roande var den,
men jag vill inte vara med om det igen, okej?
Tur att det finns så snälla människor:)
*************************************************************************
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar