27. Ceremoni, SoftBank och Depa-to - DAISO!

Yaaaays!
Jag har skaffat mig en vän, tjohoo:)
Idag var det ju the Entrance Ceremony. Förutom att jag tyckte att jag hade S's (en lärare) ögon på mig hela tiden och inte visste vart jag skulle vända mig och att jag glömde buga när dom ropade upp mig, så var det faktiskt kul.
Efter en stunds lyssnande på Rektor och talesman osv så gick vi in i ett annat rum och skålade. Kampai!!!

Nej inget alkoholhaltigt, men grönt iskallt te gick lika bra tycker jag:) 

Efter det gick alla upp på skolans tak och dom tog ett kort på oss.

Tokyo Sky Tree:) Den högsta (antennen) i världen? Nånting sånt iaf. Man behöver iaf inte vara rädd om att gå vilse från Sumida-ku, för det e ju bara att kolla efter den här^^

Många asiater. 2 svenskar, 3 ryssar, 1 från "Hungary" och sedan koreaner och en filipin.

Det var riktigt kallt idag...

Efter bildtagningen så gick vi tillbaka ned och vi fick veta våra klasser. Tjohooo! Jag kom faktiskt i C2. Då slapp jag göra om saker jag redan kan och jag kommer ännu närme att få lära mig så mycket japanska jag kan innan jag åker hem... kanske rentav klarar JLPT 2 och kan söka in på ett Universitet här i Japan? XD
Just nu är det bara en dröm:)
Det negativa dock, med att gå i C2, är att jag kommer att ha lektioner på eftermiddagen :u. Och deeet kommer jag att ha hela året ut tror jag, för om man går i 2 nu så kommer man nog alltid gå i 2...
Jag satt en stund och förbannade mig själv för att jag så gärna ville gå C och undrade liksom varför just jag måste gå i 2. Men efter en stund så vänjde jag mig vid tanken och jag tänker just nu att det finns ju någon mening med allt eller hur?:D Något bra (eller dåligt, men på ett bra sätt) kommer att komma ur det här:)

E-heum ja, inte så förståeligt, men det här är mitt veckoeschema:) (hur en dag kan se ut)

Ja, efter det så gick vi igenom skolans Handbok. Det tog tiiiiid kan jag säga. Men!!! Jag var stolt över mig själv, för jag behövde ingen tolk på det mesta för jag förstod vad lärarna sa^^ (Fortfarande så förenklar dom givetvis:)) - men jag kände mig duktig. Sedan det där med att prata själv e en helt annan sak...
Iaf så satt vi där och lyssnade och lyssnade och lyssnade och efter att vi lyssnat så stod Telefonförsäljarna SoftBank utanför och väntade på oss. Nu fick man gå dit om man ville ha en telefon:)
Och vet ni vad dom sålde? Jo, I- phones.
Jag har inte riktigt varit så himla sugen på dessa. De kostar pengar, är stora, är beroendeframkallande och helt enkelt så himla onödigt överskattade. Förutom alla adds man kan ha då som verkligen underlättar ens liv ibland.... haha^^
Jo, jag gick ut och satte mig. Det var en tjej (yay, min kompis!) som var Taiwanes men som kunde prata både engelska och Japanska, och två Japanska killar - Män, som var rätt så behagliga att se på båda två faktiskt ZD.
Tjejjen var jättegullig (Vi kallar henne K) - och ville gärna att vi skulle hålla kontakten.
Jag dock, kände mig som en riktigt jobbig och klumpig typ, eftersom jag uppehåll dem med mitt funderade och mina frågor tills alla andra gått hem, haha.
Men grejjen e ju... det är svårt det här ju:( Hur vet man om man vill ha en I- Phone? Och den andra grejjen är ju, att det kostar så mycket pengar.
Så här ligger det till för en I - Phone 5...

Engångsavgift (Om man vill betala telefonen på en gång och inte månadsvis)
~4 016 Kr                                                                   Månadsvis =~530 kr
Abonnemangsavgift (månad)
~361 Kr                                                                      1 års kostnad  = ~ 4332
Uppsägningsavgift (Om jag inte stannar här i två år.)
~780 Kr

= 9218 kr.

Är det värt et? Hut vet man? Jag trooooor att man får med sig telefonen hem nämligen om man betalar allt detta, Och, man kan låsa upp dem här i Japan så att dom fungerar i Sverige, så jag kan ju ändå använda min telefon i sånt fall.
Meeeen, waaa, jag e ju inte särskilt duktig på det här med att tänka klart vid sådana här tillfällen. Jag skulle kunna köpa den bara för att, men kommer att ångra mig sedan när jag märker att jag inte har några pengar längre... haha!:D
Och hur vet man att man kommer att stanna minst 2 år? Vad som helst kan ju hända^^
Ne, nu lägger vi ned det här och tänker på något annat istället:)
Jag gick iaf hem sedan, skitglad, eftersom dom var så snälla och för att jag fått en till vän:) Kanske 3? Nja, det var tjejjen som pratade mest och även om Japanerna kunde lite engelska (men helst talade på japanska) - så tror jag inte att vi fick så mycket kontakt där. Men vem vet, kanske att man träffar dom igen någon gång i framtiden genom K:)

Dagens lunch. Har ätit upp en korvbit och en köttbit redan, men det allra godaste e ju kvar^^ Ser ni det bruna till vänster? Det är Tofu sushi! Mmmmmm! Det kan jag säga är det godaste i väääääärlden!:D

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Förresten,
igår kom jag ju på varför jag var på Kinshichos Depato Store hela tiden och tog hem typ 10 grejjer varje dag förra gången jag var i Japan^^
Daiso, som varorna heter, är ett märke för varor som kostar 100 Yen. (oftast). I svenska kronor så e det 7.82 SEK. (Enligt Forex hemsida).
Alltså så kan man köpa allt från nagellack och sminkpenslar till mat och stekpannor för 8 spänn:) Nice va!
Det negativa med det är ju att dom här grejjerna säljs så billigt och det är stackars kineser som får tillverka dom. Funderade ett tag på att låta bli att köpa grejjer med märket Daiso, men dom här kineserna vill ju också ha lön:u Ne, jag vet att det inte riktigt går att tänka så eftersom det här ändå pågår, men miljontals japaner köper ju varorna, så jag ensam kan ju inte förändra något. Jag kan väl bara försöka uppskatta den där kudden som stackars människan har pillat med.
Så tänker jag.

Dagens komma ihåg

- Jag tyckte mig kunna se i ögonvrån hur en av de japanska säljarna försökte mäta sig med mig. Typ se om han var kortare eller om han var lika lång. Hoppas att han tyckte att jag var i lika längd för då kanske han hör av sig? ZD Haha, ne man kan ju drömma iaf:)