Tog flyget mot Tokyo i Söndags, mellandlandade i Doha i Qatar och kom fram till Japan klockan 16.50. (8.50 svensk tid) i Måndags.
 |
| Fick vänta på Dohas airport i 1.5 timme. Dock så stod det en som jobbade där och stirrade på mig så jag vågade liksom inte ta något annat kort än det här, haha! 8D |
Maten var god, men som man misstänkt så hade det ändå blivit något fel med min bokning av biljetten så jag fick ingen Glutenfri mat. Men men, jag åt ändå och det var värt et:D
När vi klev av så var det som om jag drömde. Hur kunde jag plötsligt vara i Japan? I det land som jag drömt om att få åka tillbaka till i flera månader? Koooonstigt:)
Dock så var det här det första som mötte mig-
 |
| Det första toalettbesöket och jag är helt säker på att det finns många som skulle bli alldeles avskräckta av dom här. Låt mig säga såhär iaf, jag förstår varför Japaner har så smala ben, eftersom för att sitta över en sådan här när man ska göra lite större behov ger en verkligen kramp i benmusklerna:D |
Så kom väntan. 2 timmar tog det att komma ut från flygplatsen. Det var humungous med människor som skulle ansöka på immigrationsverket och det gick inte särskilt snabbt heller. Men som tur var, så gjorde dom plötsligt ännu en kö och jag kom in i den som var mycket kortare.. Nöjd:)
 |
| I väntan på bussen till Shinjuku. Japan luktade precis som när jag sist lämnade det och jag var oerhört nöjd med vad jag har accomplished:) And I still are:D |
Efter dessa 2 timmar iaf, så kom jag äntligen ut i luften. Värmen där inne fick mig att tro att jag hade dragit på mig någon influensa av nåt slag. Man svettades som en gris och kände sig oerhört oattraktiv.
 |
| Bussresan till Shinjuku. En lång resa men ett bra sätt till att lugna ned sig lite och riktigt förstå var man hamnat:) |
Efter bussresan som tog ca 1.5 timme så kom jag fram till Shinjuku i Tokyo. Därifrån skulle jag ta tunnelbana till Hatagaya där mitt hotell låg. Meeen, jag kan inte riktigt säga att det var smärtfritt. Ne, utan det var blod, svett och tårar, nästan. Iaf blåmärken, svett och någon sorts av tårar som kom av tröttheten jag kände:) Inga hissar (Iaf inte några som jag hittade i den stoooooora stationen Shinjuku.) Utan bara en massa trappor som var 10 m långa typ och rulltrappor som gick åt fel håll. Min väska dårå, som väger ca 21 kg var en pina uppför dessa trappor och jag kände mig riktigt i vägen överallt. Men det som är så skönt med Japan är att man kan fråga vem som helst och dom hjälper en utan sura miner. (med att hitta)
När jag äntligen lyckats tagit mig till Hatagaya och stod där med min handritade karta till hotellet så var jag redan lost. Vart var norr och vart var söder? Och hur skulle jag kunna stanna folket som nästan sprang förbi mig? Men som tur var så kom det en kille på en cykel som fick vänta på att få gå över vägen. Jag skyndade mig dit och frågade. "Sumimasen (ursäkta) Minami wa dochira desuka? (Åt vilket håll är söder?)
Killen var riktigt gullig och hjälpte mig utan tvekan. Han fick se min handritade karta och när jag lyckades få fram att jag skulle till Sakura Hotel så pekade han ut vägen som jag skulle ta:) Riktigt hygglig person. Dock så tror jag knappast att jag kommer att springa på honom igen faktiskt:)
Så kom jag fram till Hotellet och att få lämna ifrån sig den stora "mor-väskan" och bara få sätta sig ned för sig själv var riktigt niiiice^^
 |
| Mitt hotellrum. En fröjd efter dessa timmar:) Det fanns internet, tv, kylskåp, en väckarklocka, tofflor och en massa som jag dock inte använde mig av, men som gjorde mig hemmastadd. |
 |
| Toaletten. Oh, ett badkar!!! Jag intalade mig själv att jag skulle orka bada i den här innan jag gick och la mig, men jag sov bort den. Klockan var 10 och jag var jättetrött:) Här fanns det tandborste, shampoo. tvål och handdukar. (Det jag tänkte på nästa dag dock, när jag skulle ta mig en dusch, var att min bror J inte hade fått plats i det där badkaret. Och då menar jag inte bara att sitta utan även att stå. Jag hade endast 20 dm kvar till taket och försökte klura ut hur 190 långa personer ska stå för att kunna duscha, hoho. |
 |
| Mor-väskan. 21 kg tung och en riktig bromskloss ute bland folk, haha. :D |
 |
| Nöjd:) I'm in Japan^^ |
Idag så klev jag upp kl 8.00 för att hinna göra iordning mig innan jag skulle checka ut. Jag flyttade även över saker från Mor-väskan till mitt handbagage för att förenkla vägen tillbaka till Shinjuku:)
Innan jag stack så gav jag receptionisten ett recept på Ris a la malta och drack en kopp Grönt Sakura Te. Dom hade bara bröd till frukost dock, så jag skippade den:)
Så tillbaka till Shinjuku igen och jag hade riktig ångest för att konka på väskan uppför alla dessa trappor. Men som tur var så gick jag en annan väg den här gången och jag sprang bara på En trappa som jag måsta lyfta upp väskan uppför:) Annars fanns det både hiss och rulltrappor.
Jag tog mig till Sakura House kontoret med glad min och fick äntligen nyckeln till mitt rum!!:D Nu var det bara att gå tillbaka till en tunnelbanestation och åka 12 stationer bort och gå ca 20 minuter för att sedan komma fram till mitt Sakura House:) Jag hittade både hiss och rulltrappor och kom fram till huset snabbare än vad jag tänkt att jag skulle göra:) Endast med ett stort blåmärke på låret efter den tunga handbagageväskan och med röda märken på fingrar och axlar efter remmar:) Men jag är framme:) Och oh, vad himlans bra det känns^^
 |
| Mitt rum:) Jag känner mig redan som hemma. |
 |
| Och många hyllor och galgar fick jag. Perfekt för en typisk shopaholic och materialist som mig:D |
 |
| Kare- Rice. (Ris och curry med något sorts kött. Vet dock inte vad för kött men det var riktigt gott. skull tippa på gris:) 38 spänn^^ Tog mig till ett nära Seven eleven och köpte mig lite mat. (vilket var riktigt nice, jag hade inte ätit sedan maten vi fick på planet:) Dessa matlådor kommer jag att äta mig riktigt fet på, haha. |
 |
| Allmänna köket i huset med en liten balkong och tvättstuga:) |
 |
| Vi får väl se hur det går med matlagningen framöver. Jag nöjer mig ju gott med matlådorna jag, hoho. |
 |
| Det som är värsta bra med Japan är det här med källsortering. Och dom är riktigt noga med det också:) |
Men iaf,
jag mår bra, allt har gått fint och jag har kommit fram till mitt kommande hem:)
Meeeeen, visst har det varit lite kaos på resan (inget ovanligt för en Gradin kanske)
Men i slutändan så har man ju ändå klarat sig till Tokyo och jag är mätt och glad utan några tankar om att jag kanske kommer att ångra mig. Nej, jag kommer inte ångra mig, jag känner redan hur jag bara vill stanna här livet ut:)
Japan!!!! Yeah!!
Dagens komma ihåg
- När jag satt och väntade på insläpp till planet och det endast var några minuter kvar så gick det upp för mig. DOH! Jag hade ju glömt att hämta ut mina beställa Yen hos Forex!! Och nu var det för sent...
- Glömde ett kärt smycke på toaletten på Narita airport. Fick den på julafton så jag var/är riktigt besviken...
- När jag hoppat på bussen till Shinjuku och satt mig ned så kom det fram en Japansk tjej till mig. Hon hade hittat mitt bankomatkort och frågade om det var mitt. Ja!!! (Så trevliga är Japaner:))
- När jag skulle ta hissen ned från Sakura House Kontoret så hann jag inte trycka på knappen innan hissen började fara uppåt istället. Tre äldre män steg in i hissen och vi stod alla i ett eget hörn i hissen. Jag tittade ned för att liksom visa min respekt för dem och som ett "ursäktande" för att jag hade en bigga-stor och klumpig väska med mig som typ tog upp en fjärdedel av hissen:)
När vi sedan kom ned till våningen där alla skulle av så gjorde dom en skest att jag skulle gå först. (även fast dom stod närmast dörren och skulle få vänta på att jag lyckats ta mig ut med den stora väskan.) Gulliga!!
Sedan då jag skulle ut genom dörren så sprang dom ikapp mig och höll upp dörren åt mig. "Doumo Sumimasen!" (ursäkta jättemycket. Men som man säger när man är riktigt tacksam:))
- När jag satt på tunnelbanan mot mitt hus så kom det in en ung mor med en stor barnvagn där en kanske 3 årig flicka satt. Flickan satt och sjung högt så att det ekade över hela vagnen och när mamman skulle säga till henne att vara tyst så skrek hon och blev skitarg. Sedan började hon sjunga igen:) Hon tittade på mig när hon sjung, men jag vågade inte riktigt titta tillbaka eftersom jag var osäker på vad hennes mor skulle tycka om det:)
Slut för idag!! Snart ska jag gå ut och ta mig till skolan så att jag vet vart den ligger imorgon bitti:) Jag ska försöka ta lite mer bilder då^^
Mata ne^^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar