Johooo!
Det ska bli riktigt trevligt att få umgås med familjen igen och få träffa kära vänner uppe i Umeå sen.
Och i morgon så har vi terminsprov. Jag sitter och försöker att plugga (ja, se hur bra det går), men jag e så trött att mina ögon stänger sig av sig själva. Jag tänker då såhär att om något så gärna vill att jag inte ska plugga då är det ju kanske bara meningen att jag inte ska knaggla nå mer med glosorna:)
Det är iaf en väldigt bra tröst och man kan liksom känna sig trygg med att man inte behöver överbelasta sig själv för att försöka förändra något. Jobbat hårt har jag ju gjort ändå, och det lönar sig alltid, På nåt vis iaf, ibland inte som man tänkt sig men det e ju det som är spännande med livet. Vart förs man vidare liksom:)
Det är som att något eller någon sitter i mitt bakhuvud och säger "kläm på näsan, kläm så att du blir superröd", och jag kan inte slappna av dagarna därpå eftersom jag måste gå runt med tjockt och kladdigt smink som rynkar sig bara jag öppnar munnen. Hade jag inte behövt det så hade jag nog varit en mycket skrattigare person:p
Men jag jobbar på det, om ca 3 månader så börjar jag ju på Belle Epoque - skönhetsskolan, och då måste man ju ha fingrarna i styr och skaffa sig den där "perfekta" hyn:p
Ja, nu märks det kanske att jag inte alls har nån vilja till att plugga mera och drar därför ut på att skriva lite intresseklubben här, men mitt huvud fungerar verkligen inte som den ska nu. Det märks när man glömmer bort ord som man använder sig av varje dag;)
Iaf så.. Medan jag ändå lyckats börja skriva det här...
Jag var på födelsedagsmiddag i Fredags:)
Tan (i tidigare inlägg från karaoken) fyllde år och Shu var så gullig att hon lånade ut sin lägenhet till en middag.
Vi var 4 stycken som åt av den härliga shabushabu'n (nabe) här ovan.
Och den var underbar! Vi kokade i tre omgångar och jag diggade verkligen de vita långa svamparna som såg ut som spagettitopps, risnudlarna och grönsakerna. Mums!!
Det fanns även grejjer som maginnehållet på ett djur och stora kycklingben, men jag höll mig borta från dem.
Man kokar allt i en kompott för att sedan ställa fram hela kastrullen så att man långsamt kan äta ur den tillsammans (inget för extrema bacillerskräcksfolk eftersom man tar direkt med sina matpinnar).
När det sedan bara finns sky kvar så stoppar man ned nya ingredienser och ställer grytan för att koka igen.
Jag beundrar verkligen kinesernas matlagning för det smakar alltid så bra!
Måste komma ihåg att fråga dem om vad de använder för att smaksätta egentligen..
Men nu ska jag sova,
Jag har en mysig säng som väntar på mig..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar