75. Yorokobi

-Ikväll har jag övat japansk dans och lärt mig att man ska sträcka så gott man kan på armarna. Jag med mina babianarmar tycker ju att detta känns lite lustigt, men man vänjer ju sig. Slår kanske bara till några stycken på vägen:p

-Den 13 Augusti blir det parad mellan Ryogoku och Kinshicho. Vi ska ha nya roliga "kostymer" (som dom kallade det) och dansa 3 olika danser. Jag fick öva den svåraste idag så nu känner jag mig rätt så säker på det hela:)

-Att få umgås med gulliga japaner och få så många fina och vänliga ord är så roligt. Jag växer i mig själv och det känns som att vilken grå dag som helst kan bli ljusare bara jag får komma dit och dansa.

-Så satt jag och log stort idag när lärarna satt och funderade på hur man skulle kunna skriva mitt namn i Kanji. Tre kanji skulle det ju blir FU-RI-DA. Spännande att se om dom kommit på något tills nästa gång:) 

Här är bilder från senast då vi dansade Bonodori förresten, Jag, Tan och Nha.

Vi fick en solfjäder av lärarna och alla de små blinkande accessoarerna som vi använt under kvällen:)

Jag är lite nervös dock, för jag har lovat dem och mig själv att jag ska öva myyycket för att sedan uppträda med lite dans och sång själv (!) den 1 December. Det är ju inte helt spikat än, men jag blir ju så nervös ändå:) Min danslärarae frågade "Är du nervös nu också?"
Haha, det är väl typ det enda dom får höra från mig:) Jag e ju sån jag.

Det ja hoppas på tills den 1 December är ju att jag lär mig dansen så jag kan den automatiskt, att jag lär mig sången så att jag kan sjunga den som att jag sjöng Blinka lilla stjärna, och att jag lyckas bygga bort liiite iaf av den nervositet som jag alltid får när jag står framför människor:) Jag vill kunna sträcka på armarna, på ryggen och på nacken, och jag vill kunna sjunga utan att min röst hamnar i falsett. 

Kanske mycket att hoppas på, men Ganbarimasu! Detta ska jag klara:)

Från och med nu så blir det iaf dansövning varje Onsdag och Torsdag (Eller var det Torsdag och Fredag:o?)
Kul att ha något att se fram emot på veckorna iaf:D

Ne, nu kommer det några bilder:)
Jag, Tan och Nha var och shoppade lite i Måndags. Jag fick dem att ta några purikura med mig:)
















Slut för idag,
tack för idag:)

74. Bara lite övrig info september

                                        Kolla vilket fint bankkort jag fått från UFJ. 

                                      På det står det グラディーン フリーダ, (Gradin Frida)

Ledsen alla om jag är seg på att svara mail och kanske säga något vettigt nu för tiden, 

men just nu har jag lite mycket att tänka på nämligen...

I våras så satt jag med tårar i ögonen på lektionerna och önskade att jag skulle få en bra anledning till att åka hem tidigare till Sverige. Jag vet, jag har redan gjort det en gång och det skulle ju kanske vara ett stort misslyckande att gör det igen, men just då var jag så trött på klassen, lektionernas tempo (gick ju eftermiddagarna vilket har tempot för lite smartare människor än mig så det blev lite småjobbigt med allt man måsta få in i sin lilla, platta skalle:p), var less på att min mage såg ut som en höggravid mage hela tiden pga något som jag fortfarande inte vet vad det var (är ju borta nu) och kände helt enkelt att jag ville hem och glömma japanhistorien en gång för alla.

Men som de säg, man brukar oftast gå in i kulturkrocken för att börja sakna hemlandet och de nära och kära rejält när ca 6 månader gått. Det var nog kanske det som inträffade, vet inte:)

Men iaf så, nu 8 månader och 2 dar efter att jag landade här i Japan så kan jag inte alls förstå hur jag tänkte då. Nu är jag kär i det här landet och det känns nästan som att jag skulle förlora mig själv om jag lämnade det. Lämna landet ska jag ju, men bara i några veckor, muhahaha!

Jag är fortfarande som jag är, jag vill inte spika något på schemat eftersom man aldrig vet hur saker och ting slutar och meningen med livet vill ha det, så jag säger inte "jag SKA" utan "jag Ska FÖRMODLIGEN " stanna här i hela 2 år till!!!

Det jag har lyckats med är att komma in på en yrkeshögskola här i Tokyo, där jag ska plugga "skönhet" i 2 år. I utbildningen ingår Naglar (från gell till manikyr och 3d art), hår (klippning, färgning, perm., arr, bröllopsarr mm), Este(hudvård, massage mm), Mode(har inte riktigt satt mig in i det än men det låter ju underbart, eller hur!) och Makeup!

Efter 2 år så får jag ta certifikat och bli en 美容師 = びようし= Biyoushi = Beautician = "skönhetsvårdare" X)

Låter inte det som rena rama drömmen, så säg:) tänk att få vara kreativ varje dag!

Men utbildningar i Japan är dyra - inte gratis som hemma i sverige, så det var lite tveksamt i början om jag verkligen skulle kunna gå. Men så är mina syskon underbara och det kommer att lösa sig:)

Yaaaaay,

Stanna i japan 2 år till innebär ju också att:

- jag inte behöver åka hem (x))

- jag får lära mig språket ännu bättre

- jag får plugga på Manabi 3 månader till efter jul

- jag får fortsätta dansa Japansk dans i 2 år till

- får en utbildning (äntligen skulle man slippa att "glida runt" som min vän M kallade det en gång

- och att jag får chansen till att se en viss person ett tag till... (Haha, ska inte gå in på detaljer) :P

Mm

Men jag kommer ju självklart få stunder och perioder då jag kommer att längta hem som sjutton efter mina nära och kära.. 

Men jag får ta och förtränga den sorgen, annars kommer det här inte gå så bra:)

Jaja, det var allt jag hade att säga idag. 

Vi får helt enkelt se hur framtiden bliver. Jag är beredd på allt:)

                          Jag passar på och visar hur sött mitt teikiken än (buss- och tågkort)

Jag vann det här klistermärket då jag köpte min underbara väska för ett par veckor sedan. Jag börjar verkligen på att bli ett Muminfreak:p

Och sedan mina nymålade naglar som jag faktiskt är rätt så stolt över (inte kritisera mina snea och darriga linjer nu):P

 Done💁

73. Man kan ju göra mycket för att lindra stressen

1. Som att dansa:).

Jag har redan berättat om de två bilderna ovan, då vi var på Bonodori och dansade uppe på en ställning. Men  Bilden här nedan kommer från en av de två gånger som bara jag var och dansade med "dansklubben" för pensionärer på ett ålderdomshem och som bilden kommer ifrån -ett sjukhus.

Jag var rädd till en början och trodde att gubbarna och tanterna skulle bua och säga något i stil med "sluta" "gå iväg" "tyst" (ja, som man fick höra då man lussade på högstadiet 😹) men dom var jättegulliga och peppade verkligen med sina glada leenden och ord som "duktigt!" "Bra gjort" "vacker som en docka" osv. Men jag har lovat mig själv att inte bli för självgod:)

Jag har olyckligtvis blivit lite för liten för min yukata..

Oh ja! Här har vi en nyfixad video på när vi var och dansade för första gången på stationen och i parken. Jag är med, jag är med:P

https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=GtjiPJgnxfM

Tyvärr så kan jag inte lägga in videon av någon anledning på bloggen, men klicka på länken ovan och ni kommer till Youtube:)

2. Genom att dricka eller äta gott!

Jag blev jätteglad när jag såg den här på Seven Eleven idag. Jag ÄLSKAR Matcha! (Grönt te)

Igår var jag och Shu på en indisk/tailändsk restaurang och åt indiskt. Det var verkligen jättegott! 

Jag den dummingen struntade i mitt mjölförbud och har sedan haft lite problem med magen. Som tur är måste jag ju tillägga, är att genom att äta gluten så blir jag inte jättedålig, utan matsmältningen blir bara lite segare. Så jag äventyrar inte mitt liv på något vis😷

3. Man kan också plugga!

Ja, det kan man faktiskt. Om man oroar sig för att man inte pluggar, då kan man plugga lite och det känns lite bättre:)

Mycket är på G just nu, kan hända att jag får ett lån så att jag kan gå en utbildning som jag ju var och tittade på. Mina gulliga syskon ska hjälpa mig och jag känner mig väldigt lyckligt lottad. 

MEN! Det är mycket som ska fixas dom här kommande veckorna. Nytt pass (mitt går ut i Januari nästa år så dags att förnya det. Synd att det är så bajsigt dyrt bara), göra ett japansk bankkonto (krävs för att kunna betala skolavgiften), fixa en japansk sjukhusförsäkring (80 kr i månaden och det blir billigare att gå till läkaren.), 

Och att Smälta det här!

Ja, är det bara jag som stänger av och blir smått deprimerad när jag har en massa saker som jag måste göra?

Allt känns nästan hopplöst och man tvekar på sig själv. Hade någon sagt till mig att Precis ALLT redan var fixat och det bara var att leva vidare tills April nästa år så skulle jag verkligen känna att det här var kul, 

trots att jag kommer att vara borta från sverige ca 2.5 år till.. 

Men vi får se hur det här går, som då jag först skulle söka in till Manabi för ca 1 år sedan och inte riktigt vågade säga att det var spikat och klart så ska jag inte heller göra det den här gången. Jag vill alltid förbereda mig på att något annat händer och man lever på annat vis:)

Hursom så kommer nästa år bli jättebra, vad som än händer.

Nu ska jag plugga inför provet jag har imorgon🙊

Ja, just ja! nämnde senast för ca 2 veckor sedan för mina bästa vänner att jag inte färgat håret på jättelänge och var jättestolt över det,

Men så insåg jag att det hår som jag färgat sönder började att gå mig på nerverna. Jag hittade en hårfärg som var jättelik min utväxt så att jag slipper färga utväxten i framtiden:) det är ju skönt att slippa krångla med sånt iaf💩