85. Det är när du varit borta som du inser vad hemman är ljuvt

Ja!
På söndag morgon, klockan 5 svenskt tid, så far jag mot Sverige.
Fick tag på billig biljett med Finnair och valde en perfekt gångplats (toamänniska som man är så trivs ja bäst så:)) - och lyckades till och med få raden precis bakom min kompis Ulrika som också ska hem samma dagX) (hon beställde ca 2 månader efter mig och vi visste inte att den andre skulle med samma flyg så det var lite roligt tycker jag:)




Idag hade vi våran sista skoldag för den här terminen och fick veta hur det gick på Terminsprovet som vi hade i Onsdags.
Jag var orolig,
det kändes nämligen inte så jättebra när jag gjorde provet eftersom det var många ord som jag inte hunnit lära mig än och för att jag har lite svårt med dokkai - läsförståelse. Grammatiken kändes dock bra, och det var faktiskt den som jag fick mest på. (92 av 100 poäng, 4 poäng för varje fråga)
De andra var dock inte så mycket att hurra för.. Dokkai bara 42 av 100!! X)

Men! Så fick jag mitt terminsbetyg och jag sken upp minsann!

Såhär ser betyget ut. Jag har dock suddat lite för att inte avslöja för mycket om mig och stämplar osv;)
1). 81% står för Terminsprovet,
och kolumnerna till höger står för hur många poäng jag tog i varje del av provet - Ord och Grammatik, läsning och lyssning.
2). 96% står för alla prov vi gjort den här terminen på 3 månader, hur många rätt jag fått. Rätt så bra ändån va?:p
3). 90% står för närvaro. (Ja, det var dåligt, har bestämt att jag ska närvara 100% nästa termin, sista terminen som gäller liksom^^
F1 är nästa termins klass,
och 4).  - de tre A:na står för - Hur jag skrivit, hur jag konverserat, och vilken attityd jag haft den här terminen. A (utomordentligt bra) F (Bra, men nja-) antar jag..

Och för att jag fick mer än 70% i 1), 2), och 3) så fick jag även ett litet diplom/intyg på att jag klarat den här terminen bra. Det lägger jag inte dock ut, för jag e lite lat:)

Vi sa hejdå till Dante som slutade Manabi och som det alltid brukar bli sista dagen, så blev vi väldigt fnittriga och oblyga. Det är rätt så typiskt tycker jag:) Hoppas vi kan hålla det uppe nästa termin också, vi som är kvar av oss alltså...
Klassen splittras nämligen, någon går om, någon hoppar ned en klass och vi andra hoppar till F1 som är klassen för dem som ska ta examen i April nästa år.

Här är vi,
fattas 2 stycken grabbar.
Vi blev en liten klass till slut, för det mesta vara vi bara 6 pers på en dags lektioner. Det var skönt tycker jag,
tysta och snälla, och vi fick mer tid till att se varandra och blev en rätt så tajt klass åndån. (Om jag ska jämföra med många andra klasser som jag gått i,,)
Vi står förresten med våra diplom/intyg och man kan väl säga att jag var myyyycket nöjd med att jag fått ett:)

Här säger vi hejdå till två avgångselever. Hej då Dante-san, kommer att sakna dig och ditt sätt att få klassen att bli ett^^

Förresten,
ett mål som jag har när jag kommer hem till Sverige är att bleka tänderna:) Bara så att ni vet dårå^^

Lite borta^^'

Hittade också en bild på Skolans Facebook som jag missat från när vi var i Kamakura.
Lika bra att lägga upp den annars kommer jag att glömma:)






Men nu längtar jag hem till Sverige faktiskt! Två veckor med familj och vänner, kan inte bli bättre:)
Köpte en massa julklappar idag och ett fint julklappspapper. När dom.... eh... vad heter det nu igen... "röntgar" min väska på flygplatsen så kommer dom bara se en massa små fyrkantiga föremål;)

men nu ska jag sova! Imorn ska jag packa lite, tvätta, fundera och äta försiktigt så jag slipper dålig mage på planet på Söndag;P

Höres! (Ev i Sverige nästa gång om jag inte får för mig att jag måste intresseklubba lite imorgon igen:D)

84. Shabushabu

Snart kommer jag ju hem till Sverige!

Johooo!

Det ska bli riktigt trevligt att få umgås med familjen igen och få träffa kära vänner uppe i Umeå sen.

 Och i morgon så har vi terminsprov. Jag sitter och försöker att plugga (ja, se hur bra det går), men jag e så trött att mina ögon stänger sig av sig själva. Jag tänker då såhär att om något så gärna vill att jag  inte ska plugga då är det ju kanske bara meningen att jag inte ska knaggla nå mer  med glosorna:)

Det är iaf en väldigt bra tröst och man kan liksom känna sig trygg med att man inte behöver överbelasta sig själv för att försöka förändra något. Jobbat hårt har jag ju gjort ändå, och det lönar sig alltid,  På nåt vis iaf, ibland inte som man tänkt sig men det e ju det som är spännande med livet. Vart förs man vidare liksom:)

Det är som att något eller någon sitter i mitt bakhuvud och säger "kläm på näsan, kläm så att du blir superröd", och jag kan inte slappna av dagarna därpå eftersom jag måste gå runt med tjockt och kladdigt smink som rynkar sig bara jag öppnar munnen. Hade jag inte behövt det så hade jag nog varit en mycket skrattigare person:p

Men jag jobbar på det, om ca 3 månader så börjar jag ju på Belle Epoque - skönhetsskolan, och då måste man ju ha fingrarna i styr och skaffa sig den där "perfekta" hyn:p

Ja, nu märks det kanske att jag inte alls har nån vilja till att plugga mera och drar därför ut på att skriva lite intresseklubben här, men mitt huvud fungerar verkligen inte som den ska nu. Det märks när man glömmer bort ord som man använder sig av varje dag;) 

Iaf så.. Medan jag ändå lyckats börja skriva det här...

 

Jag var på födelsedagsmiddag i Fredags:)

Tan (i tidigare inlägg från karaoken) fyllde år och Shu var så gullig att hon lånade ut sin lägenhet till en middag.

Vi var 4 stycken som åt av den härliga shabushabu'n (nabe) här ovan. 

Och den var underbar! Vi kokade i tre omgångar och jag diggade verkligen de vita långa svamparna som såg ut som spagettitopps, risnudlarna och grönsakerna. Mums!! 

Det fanns även grejjer som maginnehållet på ett djur och stora kycklingben, men jag höll mig borta från dem.

Man kokar allt i en kompott för att sedan ställa fram hela kastrullen så att man långsamt kan äta ur den tillsammans (inget för extrema bacillerskräcksfolk eftersom man tar direkt med sina matpinnar). 

När det sedan bara finns sky kvar så stoppar man ned nya ingredienser och ställer grytan för att koka igen. 

Jag beundrar verkligen kinesernas matlagning för det smakar alltid så bra! 

Måste komma ihåg att fråga dem om vad de använder för att smaksätta egentligen.. 

Men nu ska jag sova,

Jag har en mysig säng som väntar på mig..

83. Iroiro na koto

Ja'a, det är inte lätt;D Jag glömmer bort att jag har en blogg ibland.
Och inget vettigt har jag att säga heller, utan bara intresseklubbens som -

... att Tokyo har värsta säkerheten runtom där man bygger om osv. Man skiakcas ut från trottoaren in i en liten tillfällig gång som dom gjort så att man kan komma förbi ombyggnaden.
När man sedan kommer nära de här männen med ljusstavar så gör dom en gest hur man ska kunna komma in på trottoaren igen. Är dom inte för blyga så säger dom "Varsågod, den här vägen".
Man känner sig som en kändis som går på röda mattan nästan:P

... att jag mist kontakten med dom gulliga människorna på Shake Tree. Kan inte säga något dåligt om dem eller stället, utan skyller på att jag aldrig går dit för att det blir för dyrt;) Och går man dit så blir det ju automatiskt att man måste köpa något... tyvärr...

...åt hemmagjorda Takoyaki och såg på tv hos Kakos kompis. Jag fuskade med mjölet, men det gör jag inte alls ofta:) (ska dock inte göra det igen, om det inte är restauranggjorda förståss:p)

... det börjar bli kallt här nu. Om man inte räknar med min Viking till Kompis som fortfarande går runt i t-shirt vid 12 grader, så kan man säga att de flesta av oss här fryser!
Idag frös jag nästan käken av mig. Kan kanske vara därför som jag har ont i huvudet idag 8) Ao...

...var och sjöng Karaoke med Tan, Nha och Shu,
och där har jag ju en bild på mina favoritgrönsaker ju! Ärtor, men vet inte vilka sorts ärtor. Tre i varje skida och ärtorna är lite missformade liksom. Men jättegott är det med smått saltade sådana^^

.... Vi hade iaf roligt och jag fick höra Tan för första gången som sjunger som en popprinsessa.
Vi sjöng duett på Memory och Phantom of the Opera;D

... Snart jul och det finns MASSOR med julpynt runt om i Tokyo. 

... vet inte varför, men jag knäppte kort på dom här Fjällräven-väskorna. Kanske för att dom får mig att tänka på en tjej och en kille där hemma i Sverige;D

... Stod på en tågperrong och såg på när de hade någon sorts fisketävling där nedanför. Såg kallt ut,
men rätt så mysigt ut. Undra vad det var som dom fiskade egentligen:)

... och mer än så blev det inte:) Vill bara få iväg ett litet inlägg för sakens skull. Ska försöka knäppa fler bilder och skriva fler inlägg.
Men hur många gånger har jag inte sagt det förr:p

Iaf så åker jag hem till Sverige i två veckor om två veckor;D ooooooh, vad mysigt det ska bli! Jag längtar efter att få krypa ihop i soffan och bara vara där i sällskap med familjen. Måste även gå ut med min kära Lillith-bäs när jag kommer hem, och plocka upp min Zantai-kissekatt hundra-tusen-gånger och pussa honom på tinningen!

82. Sumida-Matsuri Paraden Bilder

Fick ett mail av gulliga Shimane-san (Mainokais Kameraman) där han bifogat alla bilder som jag är med i från Sumida-festivalen där vi dansade i parad.
Kan man blir stolt över sig själv över hur långt man kommit och att man vågat ta sig iväg -ja, då är jag det:)
Säger bara det, sitt inte och ångra att du aldrig gjorde vad du drömt om. Gå in på http://www.blueberrysprak.nu/ vettja och leta efter ett ställe där du vill studera, jobba eller vara volontär.
Jag tycker man ska utforska mer av världen och jag lovar att du kommer att hitta delar i dig själv som hjälper dig att växa:) Det har jag iaf, och jag ångrar inte att jag lämnat mina nära och kära där hemma. Dom finns där och stöttar mig:)

Här kommer det iaf nå bilder-

Eftersom jag var så lång och jag därmed stod ut bland mängden om man säger så, så satt dom mig längst fram i mitten. Det var väl tur det, annars hade det sett roligt ut tror jag:)
Nu vet jag inte om många lade märke till det, förutom en av mina danslärare, men mina underbyxor hade naturligtvis halkat ned och i slutet så syntes dom rätt så bra under kjolen, haha!
(Säger då det, det får aldrig vara för perfekt:)
Men kanske lika bra det, vill ju inte bli självgod av mig. )

Här står vi med vår danslärare. 

I flera veckor hade han tjatat om (på ett bra sätt) att vi skulle le vita leenden och jag har haft det rätt så svårt med att vänja mig,
men till slut så har det börjat sätta sig rätt så bra.
Synd bara att när man fick Kasan på sig (hatten) och det där röda bandet på hakan så gick det knappt att öppna munnen. Hur Shu lyckades le vet jag inte,
men Oxe och envis så går det väl bra antar jag:)

Vi ställde iordning oss för start. Jag var nervös som ja alltid blir när jag står inför folk,
men det kändes väldigt spännande.

Så satt vi igång.
Det blev vingligt till en början, men när adrenalinet satte in och jag verkligen kände att det var det roligaste som jag gjort i mitt liv, så blev jag mer stadig. Försökte att le så mycket jag kunde,
men gissa om det blev varmt;D

Se på den söta lilla flickan bakom mig förresten, vilken going:)

 

Det blev tråkigt när det var slut,
ville  ju dansa mer!

Efter det så gick vi iväg och åt god sushi på en fin, liten restaurang. Har dock inga bilder från det heller..


Det kommer förresten att komma ut en video på youtube så småningom där vi dansar en av danserna kallad Sakura-Bashi Odori. Kan ta månader, men lägger upp den så fort att den gjort det:)

Övrigt -

-Idag, så var klass E3 gladare än nånsin tror jag. Vi var inte så många men bar upp stämningen så som jag aldrig trodde var möjligt i vår lilla, inte alltför seriösa klass. (Ja, jag känner mig väl rätt så seriös, Dante är nog seriösast, men alla andra sitter bara där för att dom måste. Och det blir ingen bra stämning då alla hellre vill gå hem)
Men! Idag då vi skrattade och hade kul med läraren så vaknade till och med lilla Sho upp för att göra uppgifterna och ropa ut svar på testprovet vi gjort. (Då istället för att sitta med telefonen och säga ett "ööh" varje gång som läraren ger honom en fråga;)
Så ja, bra stämning är bra, då får folk energi och försöker. Jag hoppas på lika imorgon också, men man vet ju aldrig, allt kanske har glömts bort imorgon:)

Det skulle tas bild på oss i klassen idag så att dom kan registrera våra ansikten i datorn. Hade jag inte haft skratt på väg och fått till ett allvarligt leende istället så hade man kanske sett ut mer som en brottsling kanske?

-

Det här är ett av de godaste tingen i världen. Bort med Nutella och smågodis! Den här tuben med fluffigt jordnötssmör är alla tiders det! Och nu blev jag ju sugen igen....

höres! 8D

81. enoshima

江ノ島

えのしま

enoshima

Så, trejde platsen i Kamakura som hela skolan for till.

Enoshima ligger vid samma vik som där jag var och badade i somras, men jag visste inte att det låg en massa (och då menar jag massa) tempel i närheten.

Inne i den lilla staden så gick det en kissekatt. Tyckte att den såg sällskapssjuk ut, men när man sträckte fram handen så gick den arrogant därifrån haha.

"Lämna mig ifred"
Han var nog på sin dagliga promenad genom stan. Kanske att där skulle finnas någon snäll människa som gav honom fisk?

Jag hade ingen fisk, så jag var inte så spännande..

Inglasade bilder eller inburade statyer,
nästan som att någon vill stänga något inne

Rupies på en pedestal...
och dom tre... trianglarna? trekanterna? krafterna?
*harkel* har aldrig varit någon Zeldafantast faktiskt...

En "önskebrunn",
men jag vågade inte önska eftersom draken såg så arg ut:p

Tänker på King kong...
Vet du varför?

Blir ju nödig av allt gammalt. 

Där har vi ju ett tjockt rep som man "dinglar" innan man ska be.
(Kalla på gudarna)

Efter en del trappor, småvägar och passerande förbi små tempel lite här och var så kom vi upp mot toppen. Det var en fin utsikt.

Ser ut som en sekvens i ett tvspel, eller hur?:) 

 Barn är rädda för de här,
och det skulle ju jag också ha varit förståss om jag varit ett barn,
nästan så att dom skrämmer mig även nu.

Det var folk ute på stenen. Jag vill också gå där någon gång!

Dags för lite rys, krypande och fascination:)

Eller ja, om jag ändå hade fått lite bättre bilder så ^^'

Ser ni honom? Hans kropp ser ut som en banan.

Man skulle väl kunna tänka sig att man ska springa och glo på tempel och utsikt på sådana här ställen som i Enoshima, men jag och Ida var mer fascinerad av spindlarna.

Hur stor kan den ha varit tro...
Kroppen plus huvud 3 cm kanske?

Inte så mycket information,
förutom att det kommer små jordbävningar ibland.
Inte så farligt dock, men visst blir man lite skrajsen.
Man får en liten pirrande känsla i magen för det är ju fascinerande hur jorden beter sig, men jag brukar också sitta och be att jordbävningarna inte ska bli så stora.

Men  nuuuuu,
nu ska jag plugga:)