Det är svårt att hålla igång den här bloggen. Att knäppa kort med min dåliga digitalkamera eller telefonen för att sedan sitta och krångla med överföring till datorn är helt enkelt bara めんどくさい= mendokusai = jobbigt (ja, precis så).
Sedan har jag ju min kära Ipad som jag just nu sitter och skriver det här inlägget på, men det blir lite otympligt att bära med sig den överallt för att man "kanske" ska gå förbi något fint eller roligt eller kanske hitta på något med sina kompisar^^'
Därför så blir det ju inte att man sätter sig för att skriva inlägg heller... (Ledsen pappsen om det har varit dött här de senaste månaderna, men jag ska försöka bättra mig!) jag tycker bara att det är så tråkigt med bara text,
fast har bestämt mig för att försöka att lägga in minst en bild för att sedan kanske bara skriva nuet. Kan bli flummigt, kan bli intresseklubben, men jag vet att det finns några iaf som går in på den här bloggen rätt så ofta för att se om det kommit nåt nytt:)
Här ser ni en Omikoshi, "bärbart" tempel i äkta guld och juveler. Framför har dom gett (offrat) frukt och dryck mm till 神様= かみさま = kamisama = gudarna.
Det här templet stod framme vid en festival dom hade i Oshiage i somras. Hade det varit Sverige så hade det kanske inte fått stått orört såhär?
Iaf!
Måste ju berätta om vad jag lyckats med också!
Jag kom in på skolan, den där skolan som jag har nämnt om några gånger-
Tokyo Belle Epoque - yrkeshögskola med inriktning "Skönhet" där jag kommer att lära mig och sedan ta certifikat i nagelvård, hårvård, este (hudvård), makeup och mode mm.
Efter att ha haft välldans tur med ansökningsprovet (det finns fördelar med att vara utlänning här, helst europee tror jag:p) och fått hjälp av mina kära syskon för att kunna ha råd med det här så är det alltså så att jag ska stanna i japan i 2 år till och plugga på den här skolan:)
Jag är jättenervös! Men så är jag också jättepepp och jätteglad!
Jag har haft väldigt tur med allt måste jag säga ( peppar, peppar, murphys lag), och jag kan till och med inte ens fatta än att jag haft det:D
Jag kommer dock att sakna sverige mycket ibland, mest mamma, pappa, syskonen, djuren, naturen, vänner osv.
Trumma. Den här brukar de ha småbarnen att spela på ibland i små parader.
Ja, det här blev ett dåligt inlägg, kanske rätt så flummigt också...
Men jag har kanjiprov imorgon, och jag måste verkligen plugga till det (eftersom jag inte känner mig hel annars (;p))
Nemen, ville så gärna skriva ett litet inlägg så att det inte blir alltför dött här, men som sagt - tiden.
Nu vet du iaf att jag lever pappa och att jag mår bra^^ kram!
